Ryggsäck
Idealryggsäcken är lätt,
hållbar, vattentät, lättpackad, bekväm att bära, stabil men följsam
och försedd med kompressionsmöjligheter, snölås och ett funktionellt
och reglerbart bärsystem (höftbälte, axelremmar, bärram och
upphängning). Kraven är stora, men ryggsäcken och bäraren ska också
klara hela utrustningen för kanske en tvåveckorsperiod.
Överdimensionera inte säcken – avstå från alla onödiga
utrustningsdetaljer, och välj en lätt och avskalad säck anpassad till
aktuell användning. Större säckar bör vara utrustade med ett styvt och
kraftigt höftbälte – höften tar
merparten av belastningen. Det är också viktigt att säcken har rätt
längd så att belastningen tas upp av höftbenen. Ett separat regnskydd
är användbart under regnperioden; säckarna är sällan helt
vattentäta. Smidigare är kanske att avstå från regnskyddet och
förvara persedlar som inte får
bli blöta – sovsäck,
extrakläder –
i vattentäta packpåsar.
Två huvudtyper finns på
marknaden: traditionella ramsäckar och anatomiska säckar, "softpacks",
med inbyggd bärram. Ramsäcken har
bra ryggventilation, är stabil och lämplig för tung eller skrymmande
packning som kanske måste surras på ramen, men den är tyngre och
osmidig i brant terräng och vid skidåkning. Softpacken
är flexibel och följsam och försedd
med kompressionsremmar
för anpassning av volymen. 
Den har
utvecklats mot
allt större stabilitet och funktionalitet
och är att
föredra i
fjällsammanhang, särskilt på skid- och
klätterturer. Softpacken
har
blivit allt populärare och är snart allenarådande.
Säckstorleken varierar för
olika turtyper och utrustningskrav, men följande litermått bör vara
fullt tillräckliga i de flesta normala situationer.
Litermåttet avser en
normalpackning; extrautrustning som kameratillbehör eller fiskeutrustning
kan kräva ytterligare volym. En lämplig övre bärvikt för normalt
tränade personer och normala dagsetapper är 20 % av den egna
kroppsvikten, åtminstone inte över 15 kg för kvinnor och 20 kg för män.
En klättersäck för en dagstur kan vara ett tjugotal liter kompaktare
än angivet i tabellen, och den bör befrias från alla onödiga detaljer.
Höftbältet bör vara smalt och smidigt utan stoppning för att inte
hindra klättringen. En liten tursäck använd som packpåse i den större
säcken är
praktisk till dagsturen eller toppbestigningen (men den blir sällan bra
som klättersäck). Används tursäcken i klättringen bör den ha
löstagbart topplock och effektivt kunna komprimeras sedan tält och annan
anmarschutrustning avlägsnats.
Packa efter personliga
preferenser utifrån principerna:
•
Tung utrustning placeras
högt och nära ryggen. Tyngdpunkten kan sänkas vid skidåkning eller
klättring för att förbättra stabiliteten.
•
Persedlar som kommer till
användning under dagen bör hållas lätt tillgängliga
(förstärkningsplagg, mat, kök, tält).
•
All utrustning bör hållas inne i säcken.
Bränsleflaskor och frekvent använda småprylar kan packas i
eventuella sidfickor, sovsäck och kläder i vattentäta
kompressionspåsar och resten i lätta packpåsar. Kompressionspåsar
är utmärkta för att få ned packvolymen i skrymmande persedlar.
Sovsäck och tält trycks enklast och snabbast rakt ned i
kompressionspåsen utan någon elegant hopvikning eller hoprullning
(dock mindre lämpligt vid långtidsförvaring).