Kläder
Utvecklingen i friluftssammanhang
går mot en smidigare, lättare och flexiblare klädsel, där fokus
skiftat från skydd mot yttre fukt till inre, egen skapad fukt och till
skydd mot vind. Regn är i många situationer ett mindre problem än vind
och kan bemästras med ett tunt och lätt ställ. Flerskiktsprincipen med
fukttransport till ett skyddande ytterskal har länge varit vedertagen,
men med nya material har principen ifrågasatts för många
användningsområden. Problemet är att det yttre skalet, som ska vara
ventilerande, väts inifrån och klarar av att ventilera ut fukten endast
i ett snävt aktivitets-temperaturintervall för att sedan bli
överbelastat. Fukten ansamlas på insidan och kan frysa vid kyla.
Flerskiktsprincipen ger också komplicerade klädregleringar vid färd,
särskilt i klättring, då all utrustning och ytterskalet måste
avlägsnas.
Tabellen illustrerar tre olika
alternativ med olika egenskaper och användningsområden: ett vindtätt
skal, ett mjukare ytterskal ("softshell") och ett traditionellt
skalställ i ventilerande material.
Några kommentarer:
•
Regnstället kan vara lätt
och tunt och behöver inte vara ventilerande om aktivitetsnivån
sänks något när plagget används – även om trenden mot allt
lättare funktionsställ med ventilerande membran fortsätter. Silnylon och liknande material
är helt täta och mycket lätta och kompakta.
•
Problemen med fukttransport i
skalställ av typen Goretex kan komma att minska i takt med att nya
material med bättre ventilerande förmåga utvecklas, men inte heller
material som Goretex Pro Shell, eVent eller Dermizax torde ventilera
tillräckligt vid lite högre aktivitetsnivå. Möjligen kan material som
Polartecs nya Neoshell komma att förändra läget. Undvik inre foder, som
snarast ökar fuktproblemen.
•
Valet av dun eller syntet i
överdragsplagg beror av användningen. Dun har bra värmeegenskaper i
förhållande till sin vikt och är lätt att komprimera. Materialet
är känsligt för fukt och passar bäst i kallt och torrt väder.
Syntetfoder (i regel Primaloft eller Polarguard) blir något tyngre och
mer skrymmande men passar bättre i fuktiga miljöer och är bättre
lämpat i en allroundjacka. I klättersammanhang bör eventuella
förstärkningsplagg vara rymliga för att kunna rymma sele och annan
utrustning.
•
Som alternativ till byxor i
jackmaterialet kan en lätt nylon- eller polyesterbyxa väljas. De är
i regel smidigare och mer funktionellt utrustade vad gäller fickor
och regleringar.
•
Innerställ i syntet (i regel
polyester) eller ull (i regel merinoull) dominerar i
friluftssammanhang. Syntetfibern är lätt, torkar snabbt och har goda
isoleringsegenskaper i vått tillstånd. Eftersom den inte
tar upp vatten, kommer kroppsfukten successivt att transporteras ut
genom klädlagren förutsatt att det yttre lagret är kallare än det
inre och att inga fuktspärrar finns. Syntetfibern
är av denna anledning
mindre lämplig i kombination med ett skalplagg då fukten ansamlas
på plaggets insida i enlighet med tidigare resonemang. Ull absorberar
fukt motsvarande en tredjedel av sin vikt utan fuktkänsla – liten
hudkontakt på grund av fiberns krusiga yta samtidigt som fukten binds
till ullfibern – och med hyggligt bibehållen isoleringsförmåga.
Merinoullens fiber har en mjuk och behaglig yta och används alltmer i
friluftsplagg. Fleece är skrymmande, förhålladevis tung och kan
lätt undvaras som inre förstärkning. Detta gäller i än högre
grad bomull, som har låg isoleringsförmåga i vått tillstånd,
ineffektiv fukttransport och dåliga torkegenskaper.
•
Mössan kan på sommaren
bestå av en lätt skärmmössa och på vintern av en kraftigare
skärmmössa i konstfiber eller ull med skydd för panna, nacke och
öron. Komplettera i båda fallen med en anpassad luva, lämplig som
huvudbonad i sovsäcken. En balaclava, gärna i syntet, är användbar
i hårt vinterväder.
•
Handskar eller vantar behövs
även sommartid på grund av kombinationen väta och kyla.
Vinterhandskarna är kraftiga och långa i tummodell och består av
ett ytterskal med en värmande innervante, gärna i fleece eller
softshell (som vid behov kan användas separat). Ytterskalet bör vara
vattentätt och handskens ryggsida i ett ventilerande material. Skalet
bör vid strängare kyla kunna rymma dubbla innervantar, den inre
gärna i ett fuktabsorberande material. Komplettera med en fodrad
skidhandske i fingerutförande. Fingervantar med avklippta toppar är
praktiska på vintern i kontakt med kastruller och andra kalla
föremål. Klätterhandskar bör vara smidiga, lätta och ventilerande
med ett bra grepp och med ett yttre skal som förstärkning i kyla
eller fukt. I samtliga fall bör, liksom för klädseln i övrigt,
eftersträvas så god ventilation och fukttransport som möjligt.
•
Innerstrumpor i fukttransporterande polyester
eller polypropylen håller foten förhållandevis torr. Yttersockor i
syntetförstärkt ull (till exempel ullfrotté) är varma och
fuktabsorberande, medan sockor i konstfiber blir smidigare och mer
lättorkade. Anpassa antalet lager till årstid och skostorlek, utan
att strypa cirkulationen i foten. En tunn fuktspärrsocka över
innerstrumpan skyddar den yttre värmesockan mot fotfukt i kyla och
håller foten någorlunda torr och varm i blöta läderkängor. En
improvisation med kraftiga plastpåsar är ingen dålig nödlösning,
liksom naturligtvis en Goretex-socka om avsikten är att spärra yttre
fukt.