Vägval
Den
gamla regeln att minimera lägesförflyttningar i höjdled håller
fortfarande. Gå således snarare runt än över knallen. Fågelvägen
över höjder och sänkor kan bli något kortare, men den är i regel mer
ansträngande. Exempel på ett ekonomiskt vägval ges i figur 3.4. Undvik
också sankmarker, blockterräng och videsnår så långt det är
möjligt. Videsnåren kanske glesnar en bit upp på sluttningen och
sankmarken kanske kan rundas. Dalbottnarna är i regel våtare än
sluttningarna, men sluttningens skrågång kan å andra sidan vara
ansträngande. Vägvalet ger sig i regel av terrängens utseende.
Konsultera annars kartan, som via höjdkurvor, information om sankmarker,
videsnår etc ger god vägledning.
Avståndsbedömningen kan på
grund av de stora vidderna bli osäker. I regel innebär stora öppna
ytor, vågformig terräng och starkt belysta eller avtecknade föremål
att avståndet underskattas, medan skymning, dimma, motljus, motlut och
rinnande vattendrag får motsatt effekt. Vid osäker avståndsbedömning
finns risken att man åker förbi målet om man inte går rakt på. Läs
av avståndet till målet på kartan och försök kontinuerligt bedöma
tillryggalagd sträcka. En hjälp kan vara att bedöma tidsåtgången per
färdad kilometer eller att räkna steg om finorientering krävs. Tabellen
nedan kan ge viss vägledning, men den bör anpassas till terrängens
svårighetsgrad, skidföre, vindförhållanden, packvikt och egen
erfarenhet. Uppgifterna om marschtakt utgår från att vilan tar högst en
tredjedel av gång- eller åktiden (det vill säga högst en fjärdedel av
total tid). En 4 km skidfärd med en stigning på 100 meter tar enligt
tabellen således cirka 80 minuter. Steglängden avser dubbelsteg
respektive dubbelstavtag i plan terräng. Skidstegen förutsätter ett
normalföre.
Vid oländig eller starkt kuperad
terräng gäller åtminstone den nedre delen av intervallet. Vid svårare
förhållanden – sprickglaciärer, dimma, mörker, block- och
rasterräng – kan man få räkna med att gott och väl halvera
marschtakten.
I förhållande till en
bestigning kan återtåget beräknas ta en tredjedel av tiden i snö-
eller rasbranter, cirka halva tiden i brant terräng eller lätt
nedklättring. I rena klättringssituationer med säkringar kan tiden för
återtåget variera från ungefär densamma vid lättare klättringar till
betydligt snabbare i svårare leder där möjlighet till firning finns.