Riskvärdering
Överfart över riskområden får
avgöras utifrån en riskbedömning i det aktuella läget:
snöackumulering, vind- och temperaturförhållanden, snöskiktningar
(profilprover), terräng (lutning, orientering), konsekvenser av en
utlöst lavin (stup, raviner, rännor, träd), alternativa rutter
(bergryggen, dalbotten) etc. Ett område där lavinfaran bedöms vara stor
eller mycket stor är utomordentligt dumdristigt att beträda, oavsett
övriga yttre omständigheter, och kan få förödande konsekvenser.
En värderingsmodell för att
strukturera och bedöma lavinriskerna vid turåkning har utarbetats av
Krister Kristensen, NGI (Norges Geotekniska Institut). Modellen utgår ifrån att full säkerhet aldrig kan uppnås, men att riskerna kan
värderas för att ge bättre underlag för beslut. Modellen illustreras i
figur 4.13 (med viss anpassning).
Kommentar (med referens till
numreringen i figuren):
1. Utbredningsområde: en lavin
kan utlösas högre upp och nå långt ned i en dalbotten. Utgångspunkten
mer än 30 graders lutning avser därför sluttningens brantaste parti.
2. Bedöm riskerna med hänsyn till
•
generella faktorer som nederbörd senaste
dygnet, temperaturförändring och solpåverkan
•
tid i riskområdet (jämför tältning och
genomfart).
3. Vintersnö: skiktad snö, kall och förhållandevis torr (i motsats
till våtare grovkornig "vårsnö").
4. Här behandlas i huvudsak två värderingshjälpmedel:
•
checklista baserad på en analysmetod från
Alaska Mountain Safety Center, se nedan
•
stabilitetstester (eller korrektare:
instabilitetstester) enligt beskrivningar tidigare i kapitlet.
5. Den kvarvarande risken kanske kan reduceras till en acceptabel nivå
med till exempel sökutrustning eller annan säkerhetsutrustning.
Checklistan för lavinrisker är
baserad på en analysmetod utarbetad av Jill Fredston och Doug Fesler,
Alaska Mountain Safety Center, och strukturerar tillgänglig information i
fyra områden: terräng, snötäcke, väder och den egna gruppen (figur
4.14). Checklistan kan integreras i schemat ovan för att ge bättre
underlag för värdering av lavinriskerna på aktuell sluttning. De olika
faktorerna graderas i
•
grönt – inga direkta risker
•
gult – varning, försiktighet, möjlig fara
•
rött – fara, stora risker.
Vid helhetsbedömningen är vissa kombinationer
lättare att utvärdera än andra, till exempel rött ljus för såväl
terräng som snötäcke och väder eller grönt för alla faktorer.
Kombinationen grönt för terräng och rött för snötäcke och väder
är också lättvärderad; om lavinfarlig terräng inte beträds,
saknar övriga faktorer betydelse. Likaså gör grönt ljus för
snötäcket övriga faktorer ointressanta (men väderutvecklingen kan
snabbt förändra läget).
Exempel på utvärdering av
riskfaktorer i några olika scenarier ges i figur 4.15. Faktorer med gul
markering är svårast att bedöma; det är inte ovanligt att laviner går
under förhållanden med denna värdering. Det förutsätts genomgående
att gruppen är stark, kompetent och "grönmarkerad".
Generellt bör en konservativ värdering gälla
vid osäkerhet, särskilt vid snabbt förändrade villkor. Välj säkrare
färdvägar och ge större marginaler för felbedömningar.