Om beslut fattats att passera ett område där lavinfara inte kan uteslutas, bör följande beaktas. Kontrollera att eventuella lavinsändare är i sändningsläge. Håll högst möjligt i sluttningen för att minska risken att bli begravd av snömassorna ovanför. Överfarten bör klaras av snabbast möjligt diagonalt i fallinjen. Detta går snabbare och ger mindre belastning än horisontell passage; svängar ger ytterligare påfrestning på snötäcket. Undvik stora konvexa ytor. Färdas en och en och i framförvarandes spår. Övriga iakttar, helst från två olika platser. Detta såväl minimerar belastningen på snötäcket som maximerar antalet kvarvarande i en eventuell sökprocedur. En led som går längs fallinjen bör passeras snabbast möjligt rakt i fallinjen utan sicksackande om möjligt, även här av en person i sänder eller med ett avstånd av minst trettio meter. Lång tid tillbringas i utsatt terräng vid uppfärder, som bör läggas i säkrast möjliga terräng. Ett avstånd på minst tio meter bör hållas i branter över 30 grader för att minska belastningen på snöytan. Morgontimmarna ger i regel säkrare betingelser än senare på dagen, då uppvärmningen försämrar hållfastheten.

Försök att undkomma en utlöst lavin genom att omedelbart åka snett utför i 45 graders vinkel mot lavinriktningen. Detta underlättas om möjliga reträttvägar lokaliserats i förväg. En större lavins hastighet och snabba utbredning innebär dock att möjligheterna att undkomma är små, såvida inte åkaren befinner sig i lavinområdets utkant.

Efter att ha blivit fångad av lavinkäglan: kämpa för att bli kvar på ytan så länge som möjligt och frigör skidor och stavar om det går. Försök att komma så högt som möjligt genom benpumpningar eller simning (något som dock tycks fungera i begränsad omfattning). Ett alternativt sätt är att rulla i sidled och på så sätt försöka att komma högt i snömassorna och närmare lavinkanten. Ryggsäcken, som är mindre kompakt än kroppen, kan hjälpa till att hålla höjden och kan behållas på (och kommer dessutom att behövas senare). Skydda luftvägarna mot snödamm med händerna (stängd mun) och försök att ordna en luftficka runt ansikte och bröstkorg innan lavinen stannat helt och satt sig. Tryck upp en hand mot ytan om den tycks nära och utvidga utrymmet runt kroppen om möjligt, men ödsla inte energi på en meningslös kamp. Försök att bevara lugnet och utgå ifrån att hjälp kommer. I en inte alltför hårt packad lavin finns kanske möjligheten att gräva sig ut för egen hand – görs i så fall omgående innan snön fryst samman. Allt detta fordrar stor sinnesnärvaro och kan vara helt ogenomförbart i en kraftfull lavin. Prova också att ropa – många har räddats på det sättet (även om snön är en effektiv ljuddämpare).