Allmänt
Kontinentalt klimat
kännetecknas av torr luft, kalla vintrar och varma somrar. Maritimt
klimat ger fuktig luft och mindre
temperaturkontraster mellan sommar och vinter. En gränszon mellan maritim
luft i väster och kontinental luft i öster ger ett snabbt skiftande
väder i fjällen med stora temperaturmotsättningar.
Tempererat klimat utmärks
av att kall, nordlig, fuktmättad polarluft möter varm, sydlig tropikluft
i polarfronten och ger upphov till vandrande lågtryck med moln,
nederbörd och växlingsrikt väder. Lågtrycken bildas vanligen över
Nordatlanten, framför allt utanför Newfoundland i mötet mellan
Golfströmmen och den kalla sydgående Labradorströmmen, samt över
Norska havet.
Polarfronten har stor
påverkan på lågtrycksbanor och vind- och temperaturförhållanden. Dess
läge är vanligen orienterad i väst-ostlig riktning och pendlar över
Europa, med mer sydliga lägen och åtföljande mer sydligt gående
lågtryck under vinterhalvåret. Fronten ligger då vanligen över
Sydeuropa med kall polarluft och stabilt högtrycksväder i Nordeuropa.
Vid nordligare lägen kan lågtryck bildas över Nordatlanten med hårda,
sydvästliga vindar och snöfall i de svenska fjällen. Under sommaren kan
polarfronten ligga långt norrut, med mer nordligt gående lågtryck och
högtryck med vackert väder och svaga vindar över Skandinavien. Vid mer
sydliga lägen kan de lågtryck som bildas över Nordatlanten på nytt
vandra in över fjälltrakterna med regn och svalt väder. Gränszonen
mellan kall och varm luft kan också ligga i syd-nordlig riktning,
vanligen under sommarhalvåret, med högtryck och varm luft i Östeuropa
och sval luft från Atlanten i Västeuropa som följd. Lågtrycksstråk
kan då dra utefter fronten från Balkan, över Polen och in i Sverige,
vilket medför omfattande nederbörd och ostadigt väder i Sveriges östra
delar och ofta fint väder i norr. Här är en beskrivning av vanliga
frontlägen med påverkan på fjällvädret:
•
Polarlågtryck bildas, ofta snabbt, över
Atlanten och Norska havet. Varm och fuktig luft strömmar in över
fjällkedjan och ger hårda vindar, mildväder och riklig nederbörd,
framför allt i de västra fjällen. Vinden är ofta kraftig redan över
Norska havet, ökar sedan med höjden och ger hårda vindar i
högfjällen, ofta med kraftiga sydvästliga eller västliga stormar.
•
Gränsen mellan varm och kall luft orienterad
i syd-nordlig riktning mellan Öst- och Västeuropa och vandrande lågtryck
längs fronten medför ofta ostadigt väder i syd- och ostfjällen och
stabilare förhållanden med fint väder i de nordligare och västligare
fjälltrakterna.
•
Vintertid kan den varma Atlantluften i norr
ibland strömma mot Ishavet, medan kall arktisk luft går mot söder och
bildar högtryck över Ryssland. Kalla ostliga eller nordostliga vindar
drar då in över Skandinavien, ofta med ihållande nederbörd öster om
fjällkedjan och ibland med snöstormar över Östersjökusten och
Sydsverige. Ofta utvecklas fint vinterväder i de västra fjällen.