Vind
De allmänna vindriktningarna kan
ge vägledning om kommande vädersituation i fjällen. Nordvästan är
kylig och vattenmättad och åtföljs därför i regel av snö- eller
regnbyar. Väst- och sydvästvind ger ofta hårda vindar i högfjällen i
samband med lågtryckspassage. Sydostvinden åtföljs ofta av omfattande
nederbörd i form av regn eller snö i de östra fjälltrakterna, medan de
västra fjällen vanligen får fint väder. Nordostvinden är torr och ger
i allmänhet ett kallt och klart väder, men den är ovanlig i fjällen.
Utöver de vindsystem som medföljer frontpassager kan följande mer
lokalt bildade vindtyper uppmärksammas:
En soluppvärmd sydsluttning ger
varm, stigande luft som avkyls till orografiska moln, eventuellt med
nederbörd, och ersätts av luft från dalbotten och längre ned i dalen.
Resultatet blir vindar som blåser uppåt längs dalen och dalsidorna (dalvind).
Luftmassan uppe på berget och på bergsluttningen avkyls om natten vid
klart väder (utstrålning) och tung, kall luft rinner från topparna ned
i dalen (bergvind). Alltså motsatt effekt jämfört med dalvinden.
Luft som passerar över
bergmassiv avkyls och ger molnbildning och nederbörd på lovartsidan.
När krönet passerats sjunker luftmassan och uppvärms snabbare än den
kyldes vid stigningen, eftersom den nu är torrare. Molnen upplöses med
bättre väder och en varm, ofta kraftig fallvind (föhn) på
läsidan. Föhnvinden föregås ofta av linsmoln, som uppstår genom
vågrörelser i luften. Dessa förhållanden uppträder inte sällan i
fjällkedjan vid västlig eller nordvästlig vind, med vattendelaren som
gräns mellan fuktig luft i väst och torrare luft i öst.
Vindar som sätts i rörelse
från höga fjällplatåer kan komma överraskande och i kombination med
kyla och tung luft kan de vålla stora problem vintertid (fallvind,
katabatisk vind). Glaciärer kan ge en ytterligare avkylning av luften
och förstärka effekten, vilket betyder mycket starka vindstyrkor vid en
snabb avkylning. I Tarfaladalen har vindstyrkor på 80 sekundmeter
uppmätts.
Rykande toppar förebådar
tilltagande vind efter någon timme. Låga moln, som ökar i mängd runt
topparna och sänker sig ned längs fjällsidan i kombination med lite
disig luft, kan förebåda fuktigare luft och inströmmande dimmoln med
snabbt väderomslag till dimma och blåst som följd.
Vindförhållandena påverkas av
terrängens utseende. Till exempel kan ökade vindstyrkor uppstå när
vinden tvingas in i en smal dalgång. Full storm kan utvecklas i ett
bergspass vid 10 sekundmeters allmän vindstyrka. Stark vind rakt emot en
brant fjällsida ger ofta acceptabla vindförhållanden intill väggen,
eftersom vinden redan på håll tenderar att vika av uppåt och åt
sidorna. På läsidan av krönet kan vindförhållandena ibland vara
gynnsammare med nästan lugnt väder en bit från toppen eller med vind
från motsatt håll om en lävirvel bildas. Stora stenblock eller raviner
kan på motsvarande sätt ge lä på ett avstånd av 6–8 gånger
höjden. Vinden når full kraft igen först 8–10 gånger efter hindret.
Vindeffekterna antyds i tabellen
nedan. Från 15 sekundmeter blir effekterna betydande och från 25
sekundmeter uppstår problem att ens färdas med vinden, omöjligt att gå
emot.
Kyleffekten ökar kraftigt med
vinden. Tabellen nedan anger effektiv temperatur, som ska indikera
upplevd temperatur på bar hud vid olika vind- och
temperaturförhållanden.
Blå siffror anger den
kombination av vind och temperatur som ger risk för köldskador om bar
hud exponeras mer än trettio minuter – ju lägre effektiv temperatur
desto snävare tidsmarginal. Sambandet är utvecklat av amerikanen Randall
Osczevski och kanadensaren Maurice Bluestein.
Temperaturen avtar 6–8 grader per kilometers
stigning, men variationerna är stora: mer under klara, vindstilla dagar
och mindre under molniga och framför allt blåsiga dagar.