Åska
Kraftig hävning av luften (vid
kallfronter eller genom orografiska eller konvektiva effekter) ger
avkylning, kondensation samt starka upp- och nedvindar
med stormstyrka i molnet och bildande och separering av elektriskt laddade
partiklar. När spänningsskillnaden mellan positivt och negativt laddade
områden blir tillräckligt stor, 
sker en urladdning med åtföljande
våldsam upphettning av luften som expanderar och ger upphov till
åskknallen. Urladdningen utjämnar spänningsskillnaderna och tar den
väg som ger minst elektriskt motstånd. Den sker vanligen mellan negativ
laddning i molnbasen och positiv laddning vid markytan eller mellan
partier med olika laddning inne i molnet (figur 6.4). Urladdning kan
också ske mellan positivt laddade iskristaller i toppen av molnet och
negativ laddning på markytan vid sidan om molnet. Markytan under molnet
är i regel positivt laddad genom elektrisk influens. Ozonlukt, bisurr
eller sprakande hår förvarnar om en kommande urladdning.
Skadevägarna efter en urladdning
är av fem slag: via direktträff genom kroppen eller på kroppens utsida,
via spridningseffekter vid sidourladdning från föremål i närheten
(träd, andra personer etc), via markströmning (stegspänning) med
radiell utbredning från nedslagsplatsen på grund av
spänningsskillnader, via kontakt med strömförande föremål samt via
effekter från de explosiva tryckvågorna med exempelvis öronskador som
följd. Markströmningen ger större effekt om den drabbade står med
benen isär eftersom det då bildas en spänningsskillnad mellan
fötterna, ju större avstånd desto större effekt. Se Blixtnedslag
i del 3 för skadetyper och behandling.
När åskmolnen tornar upp sig:
•
Retirera snabbt från höjder, toppar, kammar
och liknande. Klättra eller fira ned från bergväggar eller utsatta
positioner.
•
Undvik att vara högsta punkt i omgivningen.
Undvik således stora öppna platser och öppet vatten.
•
Skog eller en träddunges mindre träd på
avstånd från höjder eller ryggar kan vara en förhållandevis säker
plats. Undvik större ensamma träd, eller håll ett avstånd motsvarande trädets
dubbla höjd för att minska risken för strömnings- eller
spridningseffekter.
•
Taktiken att uppsöka höga föremål och
stå en bit bort kan kanske skydda mot direktträffar men knappast mot
riskerna för markströmning eller sidourladdning, som rentav kan öka i
föremålets närhet.
•
Grunda grottor eller överhäng ger inget
direkt skydd. Överslag via spridningseffekter kan mycket väl söka sig
fram.
•
Undvik stora metallföremål – stängsel,
ledningar, cyklar eller andra elektriska ledare. Mindre metallutrustning
– stavar, isyxor etc – tycks inte attrahera urladdningen och behöver
knappast överges.
•
Kryp ihop på ett klippblock eller en
ryggsäck med fötterna ihop och skydda öronen om ett nedslag tycks vara
nära förestående (bisurr, sprakande hår) för att minska effekterna av
markströmningen efter ett nedslag i närheten.
•
Sprid ut en grupps medlemmar för att minska
risken att alla blir utslagna.