Energiomsättning
Utnyttjade energikällor är en
funktion av arbetsinsats, tid och energitillskott. Vid måttliga
arbetsinsatser används både kolhydrater och fett som energikälla, vid
intensiva prestationer företrädesvis kolhydrater och vid långvarigt,
monotont arbete företrädesvis fett. Protein kan omvandlas till glukos
och utnyttjas i sista hand som energikälla sedan övriga källor sinat
eller vid svält innan kroppen har hunnit ställa om till fettomvandling.
Proteinnedbrytning är ineffektivt och innebär att egna vävnader
förbränns med nedsatt arbetsförmåga som följd.
Problem uppstår när
kolhydratreserverna är uttömda, vilket sker redan efter tre fyra timmar
vid hårt arbete, och inte räcker för en effektiv fettförbränning
(något som kräver kolhydrattillskott). Följden blir bildande av ketoner,
som kan ge trötthet och nedsatt prestationsförmåga i en övergångsfas.
Ketonkroppar (acetonliknande molekyler) är nedbrytningsprodukter som
ökar blodets surhetsgrad och kan ge illamående och kräkningar vid
överskott.
Tillskott av kolhydrater
tillsammans med en lugn arbetstakt ger således en minskad och samtidigt
effektivare fettförbränning utan ketonöverskott.
Energibehovet är vid skilda
aktiviteter (kcal per dag):
Behovet avser vuxna män och är
20–25 procent lägre för kvinnor. Ytterligare 500–1000 kcal krävs
vintertid på grund av större energibehov.
Förbränning av 1 gram kolhydrat
eller protein ger 4 kcal energi, förbränning av fettvävnad eller fett 8
respektive 9 kcal. (1kalori = 4,19 joule = energiåtgång vid uppvärmning
av 1 gram vatten 1 grad.)