Is och vatten
Isläggningen kan påbörjas när
allt vatten i sjön är fyra grader, i Östersjöns bräckta vatten två
grader – sötvatten är tyngst vid fyra grader, bräckt vid två.
Ytvattnet sjunker då inte längre utan kan kylas ytterligare och
isbeläggas. Istillväxten är under normala förhållanden 2,4 mm per
minusgrad och dygn vid vindstilla, större vid blåst. Kärnis med en
istjocklek på minst 10 cm överallt är säker is, något mer i bräckt
vatten. Snöis är porösare och kan kräva uppemot den dubbla tjockleken
för att vara hyggligt säker.
Undvik strömfåran, rännor,
råkar, vindbrunnar, stenar, grund, vassruggar, stränder, utsidan
krökar, smala sund, till- och avflöden, reglerade sjöar och vattendrag.
Var också aktsam under broar och kring uddar och bryggor, liksom på
snötäckt is. Lossa bindningarna vid skidåkning om isläget är oklart.
Stöt med en kraftig käpp. "Simma upp" i omvänd gångriktning
efter ett genomslag. Eventuella stavar används som isdubbar.
Om man hamnat i fritt vatten i
sträng kyla blir läget snabbt akut i avsaknad av skydd eller eld. Vatten
leder värme tjugofem gånger effektivare än luft och ger en snabb
avkylning. Några synpunkter:
•
Försök att andas lugnt och övervinna den
direkta köldchocken de första minuterna. Bevara lugnet och håll huvudet
ovanför vattenytan. Köldchocken orsakar hyperventilering och snabb
drunkning om vatten dras in. Reaktionen att hyperventilera är stark och
mycket svår att motverka viljemässigt. Enda möjligheten är att hålla
huvudet över vattenytan tills reaktionen avklingar efter två
tre minuter.
•
Ligg kvar och i stillhet om snabbare
räddning kan erhållas med hjälp av andra. Vattnet närmast kroppen
värms upp och minskar avkylningen. Värmeförlusterna genom ett ökat
blodflöde till kroppens ytterskikt och en ökad strömning av nytt kallt
vatten runt kroppen överträffar vida det värmetillskott som skulle
kunna erhållas genom fysisk aktivitet i vattnet. Håll huvudet ovanför
vattnet genom försiktig vattentrampning om flytväst saknas. En ensam
person med flytväst bör krypa ihop i fosterställning. Håll armarna
tätt längs kroppens sidor och för upp låren mot ljumskarna (svårt
utan flytväst) för att minska värmeförlusterna i stora blodkärl.
Flera personer bör slingra sig tätt samman för att bevara värmen bäst
möjligt. Försök att komma över vattenytan med så stor del av kroppen
som möjligt (stock, kanotbotten etc) för att begränsa
värmeförlusterna genom ledning.
•
Tabellens
tidsfrister kan förlängas med flytväst, ökad klädesmängd (speciellt
mössa), hög andel kroppsfett och en rätt kroppsställning enligt
resonemanget ovan. Regnställ med åtsnörning runt vrister och handleder
minskar avkylningen via genomströmmande vatten.
•
Väl uppe ur vattnet bör kraftfulla insatser
för att höja kroppstemperaturen vidtas med hjälp av kläder, sovsäck,
kamraters kroppsvärme, skydd, eld, aktiviteter etc. Personer som legat i
vatten kallare än tio grader i mer än tjugo minuter är dock så
kraftigt nedkylda att de inte bör tillåtas vara aktiva, eftersom blodet
då kommer att cirkulera ut i kroppens ytterområden, kylas och
ytterligare sänka temperaturen i kroppskärnan. Återuppvärmning av
starkt nedkylda personer behandlas under
Köldskador
i del 3, Friluftsskador och första
hjälpen. Se också avsnittet Drunkning
i samma del.