De svenska fjällen

Turområden

Den svenska fjällkedjan är cirka 90 mil lång, från Treriksröset i norr till Sälen i söder. Bredden varierar och är som störst 10 mil vid Sarek-Padjelanta. Den stora utbredningen medför att yttre förhållanden – ljus, snötillgång, temperatur etc – växlar, vilket innebär att säsongerna skiljer sig åt. Sommarsäsongen påverkas framför allt av snösmältningen och isläget och vintersäsongen av ljusförhållanden och snötillgång. Karaktären växlar också mellan olika områden, från en högalpin natur med mäktiga, skarpt brutna massiv och stora glaciärer i norr till en natur med mer böljande och rundade isolerade lågfjäll i söder. Kännetecknande och lite unikt för de svenska fjällen är variationen mellan utbredda platåer med vidsträckt sikt och de markerade fjällmassiven.

Här behandlas översiktligt de mest besökta områdena från norr till söder. För utförligare beskrivning hänvisas till guideböckerna i litteraturlistan, där även en bok om de norska fjällen ingår (Til fots i fjellet, DNT). I övrigt behandlar böckerna i huvudsak de norra områdena ned till och med Vindelfjällen.

Abisko-Kebnekaise

Området, som i norr avgränsas av Torneträsk och i söder av Stora Lulevattnet, är lättillgängligt och mycket attraktivt. Det inkluderar också Kungsledens nordligaste del, sträckan Abisko–Vakkotavare på 11 mil. Här erbjuds mycket varierade aktiviteter, alltifrån glaciärfärder och högalpin klättring till vandring efter markerade leder i ett välutbyggt led- och stugsystem med Sälkastugorna och Kebnekaise fjällstation som centralpunkter. Inte långt från fjällstationen ligger Tarfala, som gränsar till stora glaciärer och omgärdas av några av de högsta topparna i Sverige. Färden kan därifrån utsträckas norrut för en ansträngande men storslagen tur över flera pass upp mot Unna Räita och Nallo.

Kebnekaise kärnområde begränsas i triangelform av Ladtjovagge, Vistasvagge och Alesvagge/Tjäktjavagge och är jämte Sarek Sveriges främsta högfjällsområde (men mer koncentrerat). Området erbjuder en storslagen och förtätad anblick av de högsta topparna och de flesta glaciärerna i Sverige. Det övergår norrut i det dal- och ledlösa Mårmamassivet och i de lägre och mer rundade Abiskofjällen. Riksgränsenfjällen söder om linjen Riksgränsen–Abisko har omväxlande naturtyper – florarika och vackra dalgångar, glaciärer och fjällmassiv – alla mer lättåtkomliga och mindre dramatiska än i Kebnekaiseområdet.

Inkörsportar: Abisko, Riksgränsen, Nikkaluokta, Vakkotavare. En sen vårtur norrifrån utgår snarare från Riksgränsen än Abisko, som är betydligt snöfattigare.

Sjöfallet-Padjelanta-Sarek

Området utgörs av tre nationalparker och är mycket omväxlande, präglat av Sareks orörda, dramatiska vildmark och Padjelantas högfjällsplatå med dess utbyggda led- och stugsystem. Området är, liksom Kebnekaise, tilltalande och Sarek erbjuder en unik upplevelse med omväxlande djupt nerskurna och breda frodiga dalgångar, utbredda högplatåer och högalpina massiv med inkilade glaciärer. Sareks markerade massiv, avbrutna av sammanhållna stråk av dalgångar, ger ett mer överskådligt intryck än Kebnekaises splittrade och brutna nätverk av ryggar och dalar. Padjelanta är attraktivt på ett annat sätt med sina vidsträckta fjällhedar, böljande landskap och stora sjöar med Virihaure vid Staloluokta som höjdpunkt. Padjelantaleden går väster och söder om Sarek från Vaisaluokta eller Änonjalme till Kvikkjokk via Staloluokta och Tarradalen. Turen kan utsträckas västerut in i norska fjällen, bland annat mot Sulitelmaområdet. Kungsleden går öster om Sarek från Saltoluokta till Kvikkjokk via Aktse.

Sarekbesökaren är helt hänvisad till sig själv – inga leder eller öppna stugor finns, och ett besök kräver fjällvana och god utrustning, särskilt vintertid. Dalgångarna är ofta trånga och lavinutsatta, även på dalbottnarna. Sommartid kan jokkarna bli strida och stundtals svårvadade. Vissa jokkar bör över huvud taget inte vadas: Rapaätno, Njåtjosjåkko, Mikkajåkko, Kåtokjåkko och Kukkesvaggejåkko. Dock finns broar över de två sistnämnda.

Inkörsportar: Vaisaluokta, Änonjalme, Suorva, Saltoluokta, Sitoälven vid Seitevare kraftverk (avfart vid Tjåmotis på Kvikkjokksvägen), Kvikkjokk, Staloluokta (flyg). Vinteranmarsch från Saltoluokta kan stundtals bli vansklig på grund av svaga isar på Langas (vattenavtappningar från kraftverken kan påverka isläget).

Vindelfjällen

Vindelfjällen i södra Lappland är Europas största naturreservat, begränsat i norr av Skellefte älv och i söder av Ume älv. Området erbjuder omväxlande naturtyper – högfjäll, glaciärer, hedar, myr- och våtmarker med fina fågellokaler, björkskogar och sjösystem med Tärnasjön som centralpunkt. Kungsledens sista etapper går genom området från Jäckvik till Hemavan via Ammarnäs, Tärnasjön och Syterskalet. Systemen med leder och stugor är inte särskilt väl utbyggda vid sidan om Kungsleden, och långturer som överstiger 2–3 dagsetapper genomförs lämpligen som tältturer. Fjällen är förhållandevis lättgångna med mjuka fjällhedar och överkomliga vad. Området övergår i söder i Artfjället, Södra Storfjället, Marsfjället och Borgafjällen, mindre besökta men väl lämpade för såväl vandring som skidåkning, liksom det storslagna Okstindan på den norska sidan.

Inkörsportar: Jäckvik, Adolfsström, Ammarnäs, Hemavan, Tärnaby.

Jämtland-norra Härjedalen

Lättillgängligt, välbesökt och populärt område alla säsonger med omfattande ledsystem och många kända platser, bland andra Blåhammaren, Storulvån, Vålådalen och knutpunkterna Sylarna och Helags (med Sveriges sydligaste glaciär). Området är till karaktären en högfjällsplatå avbruten av ett antal markanta fjällmassiv i väster och med mer rundade massiv i öster. Det sträcker sig från Storlien-Vålådalen i norr till Helags-Ljungdalen i söder.

Inkörsportar: Storlien, Rundhögen, Storulvån, Vålådalen, Höglekardalen, Tossåsen, Ljungdalen.

Härjedalen-norra Dalarna

Ett omväxlande och lättillgängligt område med utbyggt led- och stugsystem från Helags-Ljungdalen i norr till Grövelsjön i söder. Området är långsmalt och innehåller bland annat Tänndalen och Rogens naturreservat. Det senare är ett geologiskt intressant område med lämningar efter inlandsisen, bland annat "Rogenmoränen". Området är blockrikt och svårframkomligt utanför stigarna men väl värt att utforska vattenvägen genom de många fina kanotvatten som finns.

Inkörsportar: Ljungdalen, Ramundberget, Tänndalen, Fjällnäs, Grövelsjön. Längre turer kan ordnas i kombination med de norska fjällen.

Led- och stugsystem

Anlagda faciliteter i fjällen, bland annat omfattande 550 mil statliga leder samt stugor i Svenska Turistföreningens regi på ett 50-tal platser, behandlas här i korthet.

Ledsystem. Sommarlederna är markerade med stenrösen eller målade stolpar (stundtals på träd i skogsterräng) och vinterlederna med stolpar som har ett rött kryss i toppen (ledkryss). Vinter- och sommarleder med samma sträckning är vinterledsmarkerade. Avståndet mellan ledkryssen är 40 meter. Riktningsförändringar markeras med två kryss på stolpen, vardera vinkelrätt mot färdriktningen. Var observant på isens bärighet under vårvintern i de fall leden går över vattendrag.

Stugor. Fjällstugorna kan inte förbokas. Alla ska dock beredas plats, inte minst sist anländna. Stugorna är avsedda för självhushåll; man hugger sin ved, bär in sitt vatten, diskar sin disk etc. Utrustningen inkluderar köksutrustning (kokkärl, tallrikar, bestick, muggar) och sovutrustning (bäddar, madrasser, filtar, kuddar). Uppvärmning sker med vedkaminer eller gasol i vissa nyare stugor. Stugvärdar finns på plats under högsäsong (normalt början mars–början maj samt mitten juni–mitten september). Då är gasol för matlagning inkopplad och proviantförsäljning upprätthållen där sådan finns. Under icke säsong hålls stugorna stängda, och endast ett säkerhetsutrymme finns öppet för nödlägen. Hjälptelefon finns i de flesta stugor.

[ Föregående ] [ Start ] [ Uppåt ] [ Nästa ]