Övrigt
Hjälm bör användas
vid all klättring som skydd mot sten- eller isslag och vid fall,
särskilt pendlande. Välj en UIAA/CEN-godkänd, lätt och bekväm
hjälm, uppbyggd av hård plast, glasfiber eller kolfiber med
ventilationshål, pannlampsfästen och ett justerbart, inre
upphängningssystem som tar upp och fördelar en sammanstötning.
Modeller med ett inre polystyrenskal bör väljas i rätt passform vid
anskaffandet. De är lätta och bekväma men deformeras av kraftiga slag
och bör därefter bytas ut. För alpina turer rekommenderas den förra
typen.
Teleskopstavar har mer eller mindre blivit standard i alpina
turer. De bör vara tre- eller fyrdelade och blir inte stort mer än en
halvmeter undanstuvade i ryggsäcken. De fungerar bättre än en isyxa i
snö och måttliga isbranter, sämre när sluttningen blir så brant och
hård att isyxan behövs för att 
bromsa
ett fall.
Kilpetare används i klippklättring för att rensa berget från
inkilade och svåråtkomliga säkringar (figur 10.21). Den bärs av
andremannen och blir lönsam efter en enda räddad kil. Det finns även
kilpetare som underlättar avlägsnandet av kamkilar.
Fiffikrokar används vid isklättring för att avlasta armarna
vid vila eller placering av mellansäkringar (figur 10.22). Krokarna
fästs 
till
selen via slingor (lärkhuvud) och hakas fast i isyxans handrem eller
spets.
Pannlampa krävs vid färder i mörker. Moderna, lätta
LED-lampor har blivit allt ljusstarkare och klarar de flesta
situationer.