Stegjärn
Stegjärn finns i en mängd
varianter för olika användningsområden – några exempel visas i
figur 10.20. Variationerna gäller främst antal och utformning av
taggarna, metallramens styvhet och fästanordningen. Tiotaggars
stegjärn kan räcka vid normala alpina turer och glaciärfärder, medan
tolvtaggars stegjärn är lämpliga vid mer renodlad isklättring.
Stegjärn för allroundbruk är i regel ledade med cirka 2 cm långa
taggar. Fronttaggarna ligger alltid horisontellt och är antingen något
böjda eller vinklade nedåt. Andra parets taggar pekar i regel nedåt
för att underlätta normal framfart, där alla taggar hålls i kontakt
med underlaget.
Rena isklättringsmodeller är vanligen helt styva och har något
längre taggar än allroundstegjärn. Fronttaggarna kan vara antingen
horisontella eller vertikala och raka eller böjda i olika vinklar, alla
med sina respektive för- och nackdelar. Vertikala fronttaggar är
säkra och lämpliga i hård is, horisontella i mjukare is, snö och
mixad klättring (där klippklättring ingår). Det finns också varianter med enkla fronttaggar, med
fördelen att de är mer lättplacerade i små sprickor i isen, små
steg, yxjacket etc.
Stegjärnens utformning bör anpassas till skon. Utgångspunkten
är mjuka skor – ledade stegjärn, respektive styva skor – styva
stegjärn, med de huvudsakliga användningsområdena allroundbruk
respektive isklättring. Kombinationen böjlig sula och styva stegjärn
kan medföra att skon vrider sig ur infästningen och ge en onödig
påfrestning på metallen, medan motsatsen, det vill säga styv sula och
ledade stegjärn, är gångbar vid alpina turer med inslag av både
snö, is och klippa. För det senare fallet finns även speciella
stegjärn med kortare taggar, utformade så att de är lämpliga även
på klippa. Tekniken liknar klättring på klippa med styva skor, och
fronttaggarna används på stegen eller små horisontella sprickor.
"Halvstyva" stegjärn med viss flex har blivit populära och
kan i stor utsträckning täcka in de båda huvudtypernas
användningsområden.
En fästanordning av remtyp är flexibel och passar de flesta skor.
Remmar av neoprenbelagd nylon påverkas inte av väta eller kyla och ger
bättre funktionalitet än läder- eller rena nylonremmar. Moderna
snabbindningar med byglar fram och bak (eller hybrider med remmar och
byglar) ger en enkel och snabb fastsättning men kräver noggrann
inpassning och stabila skor, typ storskor, och ofta utpräglade
sulkanter fram och bak.
Lämpliga stegjärnskombinationer indikeras i tabellen:
En lämplig modell vid normal användning i alpin terräng eller på
glaciärer är tio taggars ledade eller halvstyva stegjärn av stål med
modern rembindning (en modell illustreras överst i figur 10.20). Dessa
stegjärn kräver inte speciella skor eller sulor och klarar också
täckande damasker. Tolv taggars stegjärn med vassa taggar kan
reserveras till situationer med brant isklättring.
Stegjärnen bör vara utrustade med en gummi-, vinyl- eller plastplatta
för att motverka snöuppbyggnad underifrån (eller kliv ur stegjärnen
när snö börjar bygga under dem; de behövs troligen inte längre).
Passformen är viktig ur säkerhetssynpunkt och stegjärn bör utväljas
och inpassas med omsorg. Fronttaggarna ska i normalfallet sticka fram 2–2,5
cm framför skons framkant, längden kan variera med modellen. De kan
gärna få bli uppemot 3 cm i lösare is eller frusna vattenfall.
Stegjärnen bör vara så välsittande att de vid lyft följer med skon
utan remsnörning. Stegjärnens finish vad gäller taggarnas skärpa och
vinkel bör bevaras. Undvik stegjärn av aluminium – de blir lätt
skadade på klippa och ger sämre bett på hård is.