Knutar och inkortningar
Alla knutar har nackdelen att försvaga repet med storleksordningen 20–40 procent beroende på repdimension och använd knut. Repböjningen i knuten medför förlängning och försvagning av fibrerna i ytterkanten. Hållfastheten i ett felfritt rep torde dock vara betryggande med de knutar som traditionellt används. Många knutar har en tendens att gå upp med tiden och måste kontinuerligt kontrolleras. Lägg knuten stramt med väl tilltagna tampar, cirka tio gånger repdiametern och fem gånger bandbredden. De flesta knutar kräver inga stoppknutar. Där de ändå är befogade, till exempel till bandknop, kan de läggas som ena halvan av dubbel fiskarknop knuten runt det rep som går in i knuten. Förläng tampen cirka tre gånger i så fall.
Knutar för inbindning av repet i sele
Lämpligaste knut för
inkoppling av repet i selen är en omdiskuterad fråga. Här kommer tre
knutar att behandlas: åttaknut och pålstek för inkoppling i repslutet
samt fjärilsögla för inkoppling mitt på repet i befintliga replag.
Åttaknuten är lätt att knyta och inspektera men inte lättaste
knut att lösgöra efter belastning. Knyt en enkelåtta en meter in på
repet, för tampen runt selen och in tillbaka genom enkelåttan, dra åt
(figur 11.1 vänster). Åttan bör endast läggas där belastningen
kommer från ett håll, se nedan.
Pålstek är också en flitigt använd inbindningsknut, här med
en speciell avslutning – ofta benämnd "Yosemite bowline"
eller "bowline with Yosemite finish", här benämnd
"avslutat pålstek". Det slås som ett vanligt pålstek men
avslutas med att den fria repänden förs tillbaka och får följa
inkommande rep ut ur knuten (figur 11.1 höger). Strama åt knuten.
Avslutat pålstek är lättare att lösgöra än åttan och också
lättare att knyta (med lite övning), det tar mindre rep i anspråk och
är mindre känsligt för sidobelastningar. Åttan har egentligen bara
fördelen av att vara mer känd och därför lättare att inspektera,
även på avstånd. Den är knappast starkare än avslutat pålstek,
tester tyder snarare på motsatsen. En löst lagd åtta kan också
kantra vid belastning från två håll och rulla över sig själv redan
vid förhållandevis låg belastning. Den bör därför endast läggas
vid repslutet – inte mitt på repet, där fjärilsöglan är
lämpligare.
Fjärilsöglan fungerar utmärkt för inkoppling mitt på repet i
befintliga replag (figur 11.2). Två varianter illustreras i figuren:
vik öglorna enligt metod 1 respektive lägg över bukterna enligt metod
2 och dra av från handen. Öglan bör först dras ut i önskad storlek.
Koppla in fjärilsöglan i selen med en skruvkarbin.
Knuten ger förhållandevis liten försvagning av repet, är lättare
än åttan att lösgöra efter belastning och använder mindre rep. Den
kan också användas för att isolera ett skadat repavsnitt eller för
att lägga öglor varhelst på repet.
Knutar för inkoppling i standplatssäkringar
Åttaknuten är stark, mångsidig och en vanlig standplatsknut.
Huvudinkopplingen kan gärna läggas med denna knut. Den är
förhållandevis lätt att lossa efter belastning.
Överhandsknopen, som är svårare att lossa, är medelstark
(avseende repförsvagning) och kan i många situationer ersätta åttan.
Dubbelt halvslag läggs snabbt, ger bra regleringsmöjligheter
men lägre hållfasthet och bör stramas åt före belastning. Knuten
är särskilt lämplig vid konstruktion av ett flerankarsystem, eftersom
den är lätt att lägga (med en hand efter lite övning) och
efterjustera till jämvikt. Kombinera med skruvkarbin; knuten kan glida
och trycka upp grinden. Den bör av samma anledning aldrig läggas vid
repslutet.
Friktionsknutar för repklättring och repsäkring
Friktionsknutar används för
repklättring eller repsäkring och läggs av repsnören med diameter 5
mm eller ned mot halva repets diameter. Alla friktionsknutar bör läggas snyggt och
symmetriskt för att fungera effektivt, och de låser i regel bättre
med ett extra varv runt repet. Lägg slingan så att skarvknuten (eller
sömnaden) hamnar mellan friktionsknuten och karbininkopplingen. Lita
aldrig enbart till en friktionsslinga, ordna alltid en säker backup.
Prusikknuten har fördelen att kunna slås med en hand, men den
kan låsa på blöta rep och fastnar inte alltid på isiga eller leriga
rep vid belastning. Lägg den med tre varv och gärna med ytterligare
ett varv på frusna eller tunna rep. Knuten låser vid belastning från
båda håll, men den fungerar inte bra med bandslingor.
Vikingknuten (Kreuzklem) fungerar även med bandslingor och är
på det hela taget mer användbar än prusiken, inte minst på frusna
rep där den har större möjlighet att fungera. Den har också
fördelen att lätt kunna omvandlas till en fransk prusik. Lägg den med
tre eller fyra varv. Knuten lagd enligt figuren låser bäst vid
belastning nedåt. Knuten kallas Klemheist när den lindas från andra
hållet (figur 11.5).
Bachmannknuten lossar spontant när belastningen upphör, ger via
karbinen ett draghandtag vid uppskjutning av knuten och fungerar även
med bandslingor och på våta rep när andra knutar kan låsa. Knuten
kan dock glida på grund av karbinens glatta yta, och den fungerar
dåligt på isiga eller tunna rep. Lägg den med minst tre varv. Knuten
låser endast vid belastning från ett håll. Belastningen ska ligga på
slingan som går ur karbinens undersida.
Fransk prusik (autoblock) är unik såtillvida att den kan lossas
eller skjutas på repet under belastning och passar därför bra i
räddningssituationer (även om kombinationen med vanlig prusik och munter
mule – se nedan – är säkrare). Den är av samma anledning
olämplig för repklättring. Fransk prusik bör användas med
skruvkarbin eller två vanliga karbiner med grindarna åt motsatta håll
och kan även läggas med bandslinga. Lägg så många varv som möjligt
med en kort slinga, dock minst fem.
Knutar för reglerbar replåsning
I räddningssituationer är
marinerknuten och munter mule användbara för att koppla ett rep till
en förankring med möjlighet att senare kunna frigöra repet när det
belastats. En fallen kan på så sätt lösgöras från förankringen
utan ansträngande hissning.
Marinerknuten påbörjas som
en munterknut och slingan läggs sedan 4–5 gånger runt sig själv.
Avsluta med att sticka in tampen i slingan enligt figur 11.6 vänster.
Knuten har en tendens att glida och måste belastas för att inte
riskera att lösgöras. Den bör därför läggas stramt och tampen bör
säkras med en karbin enligt figuren. Knuten kan läggas med både rep-
och bandslinga, och slingan bör vara förhållandevis lång för att
fungera effektivt – gärna uppemot 120 cm. När lindningen lösgörs
erhålls en munterbroms.
Munter mule består av en munterknut som knyts av med en
"mule knot" (fortsättningsvis kallad muleknut, figur 11.6
höger). Munterbromsen låses på så sätt i karbinen och kan frigöras
under belastning. Kombinationen är effektiv i räddningssammanhang och
ger en repbroms direkt när avknytningen frigörs. Avknytningen bör
låsas enligt någon av varianterna i figuren. En låsning i kombination
med en traditionell hinkbroms illustreras i figur 15.1.
Knutar för skarvning och hopkoppling
Åttaknuten knyts i två steg. Knyt först en enkelåtta på ena
repet, trä sedan in det andra repet och följ enkelåttan tillbaka, dra
åt.
Överhandsknopen glider lätt över kanter utan att fastna och
är lämplig i firningssituationer. Lämna minst 30cm långa tampar.
Dubbel fiskarknop är stark och en lämplig knut för att skarva
rep av olika dimensioner, men den är svår att knyta upp efter
belastning. Knuten ger förhållandevis liten repförsvagning och kan
även läggas på band. Tredubbel fiskarknop läggs som dubbel men med
tre i stället för två varv runt det andra repet och används för att
koppla samman material med låg friktion (Dyneema och liknande).
Bandknop påbörjas som en överhandsknop på ena bandet. Trä in
det andra bandet och följ knopen tillbaka, dra åt. Bandknopen benämns
vattenknut när den slås på rep och ger en förhållandevis stor rep-
eller bandförsvagning. Den är svår att lossa efter belastning och kan
glida upp, särskilt på tubband, och bör kontinuerligt kontrolleras.
Lägg den med väl tilltagna tampar, gärna med stoppknopar. Den kan
lossa redan vid omild hantering och den enda egentliga fördelen med
knopen är dess ringa omfång. Denna fördel kvarstår samtidigt som
nackdelarna elimineras om knopen läggs av tubband (helst 25 mm), där
ena bandet läggs inuti det andra i stället för att ligga utanpå. Se
till att båda banden får ordentliga tampar och strama åt knopen.
Knuten blir så lagd självdragande och förlorar betydligt mindre i
styrka.
Förankringsknutar
För att låsa slingor runt
träd, klipputsprång och andra formationer finns olika lösningar
(figur 11.8), mest använt är kanske lärkhuvud.
Knuten är smidig att använda men har flera svagheter – den håller
ihop endast under belastning och ger en förhållandevis stor
försvagning av repet eller bandet, särskilt om den lämnar
inkopplingen i en bukt (hållfastheten närmast halveras). Bättre
alternativ är en löpknut
i de fall där den bildade slingan kan läggas runt eller över föremålet och en
lång slinga i övriga fall, till exempel vid säkring runt träd. En
löpknutsvariant illustreras i figuren. Repåtgången blir endast
hälften av lärkhuvudets. Ofta används dubbelt halvslag för låsning,
men knuten är svår att strama åt och har inga fördelar framför en
löpknut i detta sammanhang. Slingorna som lagts dubbla runt trädet
bör ha en snäv vinkel, gärna nedemot 25 grader för att minska
belastningen. Cordeletten har knutits av med ett dubbelt halvslag och
eliminerar därigenom riskerna för att karbinen ska belastas från tre
håll.
Lärkhuvud används också för att fästa bandslingor till selen när
hög belastning inte befaras, och trots sina begränsningar används den
frekvent för att koppla ihop slingor, binda av isskruvar etc.
Uppkransning och repinkortning
• Här
är ett alternativ till ryggsäcken eller axeln vid längre
reptransporter – fjärilskvejlen (figur 11.9): 1.Lägg samman
repändarna och börja uppkransningen efter tre meter (från repslut
till hand). 2.Surra repändarna hårt runt kvejlen. 3.Dra in en bukt av
dubbelrepet i den övre öppningen och säkra genom att … 4.sticka in
repändarna i bukten, dra åt. 5.Ta på paketet som en ryggsäck, för
ändarna över kvejlen och knyt på magen. Börja uppkransningen med
endast en halvmeters tampar om repet ska förvaras i ryggsäcken eller
hängas upp, gör surrningen av slutbukten (i stället för av
repändarna) och lås slutbukten genom surrningen vid behov.
• Kvejl
för förvaring av repet: kransa upp repet runt nacke och hand (sträckt
arm) och säkra kvejlen enligt figur 11.10. Lägg replåset hårt och
tätt. Dra fast änden under lindningen. Förfarandet ger dock förutsättning för större reptrassel och reptvinning än
fjärilskvejlen.
• En
repsäck kan ge en smidig och praktisk förvaring av repet. Som
alternativ till köpta säckar kan vilken som helst avlång och lätt
förvaringspåse (typ liten tältpåse) användas. Med lite övning kan
repet packas i säcken – utan tvinning och prydligt med ändarna
åtkomliga – så att det inte behöver matas igenom före
klättringen. Slacket kan ligga kvar i säcken och matas ut successivt
under klättringen. Repet skyddas mot nedsmutsning, förvaras smidigt
under transport och behöver varken kransas upp eller matas igenom, allt
till priset av lite extra utgifter och vikt. En repsäck med en
integrerad repmatta (ett slags markduk) kan vara praktisk vid klättring
på mindre klippor men är knappast användbar i andra sammanhang.
• Långa
rep eller slingor kan kortas i en kedjeinkortning, här illustrerad med
en repslinga (figur 11.11). Påbörja en vanlig överhandsknop vid
slingans ena ände (börja vid knuten), men lägg in en bukt i
halvslaget i stället för att dra igenom ändtampen. Fläta in repet i
den bildade dubbelöglan. Fortsätt att virka luftmaskor i de nya
öglorna. Lås genom att lägga in sluttampen i den sista öglan, dra
åt. Öppna låsningen vid användning 
och dra upp
hela slingan i ett
enda handgrepp. Enklare är kanske att greppa slingan vid knuten och
linda slingan runt handen tills cirka 50 cm återstår. Linda
återstoden runt knippet och säkra paketet genom att sticka in
slutöglan i knippets ena bukt (figur 11.12).