Inbindningar

Repet kopplas i första hand in i selen med en inbindningsknut. Skruvkarbin kan användas där en repinkoppling blir opraktisk, till exempel mitt på repet.

Färdiga selar

Olika selar kräver olika inbindningssätt. Följ bruksanvisningen. Förste och siste man binder in sig med en åtta eller avslutat pålstek, alla övriga med en fjärilsögla enligt tidigare beskrivning.



Bröstsele har tidigare företrädesvis använts vid glaciärfärd men har blivit allt ovanligare som enda sele på grund av en ofördelaktig belastning efter ett fall. Komplettera inbindningen med en prusikslinga, åtminstone om sittsele saknas. Sittselen finns i en mängd utföranden och är den vanligaste seltypen. För alpina turer passar modeller där man inte behöver trassla sig genom benslingorna med stora skor och stegjärn bäst. Sittselen är smidig att använda och belastningen fördelas på ett fördelaktigt sätt över lår och bäcken. Dock finns en viss risk för tippning efter ett fall. Kroppsselen undanröjer denna risk och är den säkraste selen. Den är samtidigt omständlig att bära och opraktisk vid till exempel klädbyten. Kombinationsselen tillåter en mer flexibel användning eftersom sittselen kan användas separat. Den har annars ungefär samma för- och nackdelar som kroppsselen. Bröst- och sittsele sammankopplas med en separat repstump (8–9mm) som binds av på mitten med en överhandsknop och knyts ihop med en dubbel fiskarknop. Repet binds därefter in enligt figuren. Knyt en fjärilsögla på repet om inbindningen inte ska göras vid repslutet. För sedan repstumpen genom öglan och sittselens inknytningspunkt och knyt av den med en överhandsknop. Dra ena tampen genom öglan igen och för tamparna genom var sin fästpunkt i bröstselen. Knyt med en dubbel fiskarknop till rätt längd.

Karbiner ska inte kopplas runt både midjebältet och benslingebandet vid inknytning eftersom de då kan belastas från tre håll. Däremot kan den sydda bandslinga som sammanbinder midjebältet med benslingorna (centralloopen) användas för att koppla in en repbroms via skruvkarbin vid säkring i firning och på standplats(figur (figur 11.14).

Improviserade selar

I oväntade situationer eller vid räddningsaktioner kan befintlig utrustning behöva kompletteras med improviserade selar eller inknytningar, till exempel för komplettering till kroppssele eller när en oväntad firning behöver utföras på glaciärturen. Selar kan improviseras på en mängd sätt; de två som beskrivs här täcker normala situationer, men de är båda olämpliga som förstemanssele där fall riskeras (figur 11.15). Selarna blir bekvämare ju bredare bandet är. Strama upp slingor och knutar så att selen blir bekvämt åtsittande. Se till att lagda knutar aldrig blir löpknutar med strypeffekt. Angivna slingstorlekar förutsätter en normalstor person i sommarklädsel.  Om man av någon anledning blir hängande enbart i en bröstsele blir problemen akuta efter bara en kort stund. Försök att ordna avlastning med en prusikslinga. Koppla slingan till repet och kliv i öglan. Två slingor ger möjlighet till eget avancemang via repklättring.

Bröstsele. Stick in ena armen i en dryg meterlång bandslinga. För slingan bakom ryggen, under armhålan och över en bukt av slingan från axeln. Dra åt och avsluta med ett halvslag runt och in i bukten från axeln enligt figuren. Se till att knuten inte blir en löpknut. Öglan används för inbindning.

Sittsele. Lägg slingan bakom midjan,  dra fram det undre bandet mellan benen och för in sätesbandet i de båda magbukterna. Avsluta med överhandsknopar enligt figuren och knyt in repet i de bildade öglorna. Lämplig slinga cirka 1,70 meter. Vid kortare slinga kan ena öglan stickas in i den andra och endast en överhandsknop knytas (runt frontbanden).

[ Föregående ] [ Start ] [ Uppåt ] [ Nästa ]