Allmänt
Repsäkring bör alltid läggas
vid brant klättring, på branta och isiga partier, smala ryggar, vid
färd över osäkra snöbryggor eller sprickor och vid glaciärvandring.
Vid svåra passager, där säkringar inte kan sättas och där fallet
inte kan hejdas eller vid risk att alla dras med (som till exempel i
lavinterräng), kan det vara bättre att gå helt utan rep, om man nu
ska gå över huvud taget. I situationer där klättraren själv kan
stoppa fallet, till exempel enligt bromsteknikerna som diskuteras nedan,
kan repsäkring också vara överflödig och rentav försämra
säkerheten. Likaså kan det finnas situationer där snabbhet är
väsentligare för framgång än uppbackning, exempelvis vid
is/stenslagsrisker eller vid annalkande mörker. Exponeringstiden i
riskzonen kan då begränsas. Dock bör man i alla lägen hålla sig
inom den egna tekniska förmågan. Två huvudmetoder för repsäkring
finns: vandringsmetoden och klättermetoden. Ett försök att
strukturera lämpliga säkringsmetoder i olika situationer görs i
tabellen.
* I terräng där egen uppbromsning är svår blir replagsuppbromsning
inte mindre vansklig.
De båda huvudmetoderna för säkring – vandrings- och klättermetoden
– utvecklas i kapitlet. Bromsmetoder på is och snö behandlas under Vandringsmetoden.
Det förutsätts här att alla i gruppen har tränat och behärskar
olika bromstekniker. I annat fall kan repsäkring behövas även i
lättare terräng till priset av långsammare framfart.