Reptekniker
Olika typer av repföring –
enkelrep, dubbelrep och tvillingrep – kräver olika säkringsteknik
med sina respektive för- och nackdelar.
Enkelrep
Enkelrep har i regel dimension 9,5–10,5 mm i diameter och ger lägre
vikt och kostnad än tekniker med dubbla rep. De är också smidigare
att hantera: endast ett rep behöver säkras och matas genom repbromsen,
risken för reptrassel minskar. Enkelrep används med fördel på
någorlunda raka leder; repdraget kan annars bli betydande i slutet av
replängden och minska dynamiken i systemet. Det kan också lyfta ut
säkringar eller rent av förhindra fortsatt avancemang (såvida inte
långa förlängningsslingor läggs, se figur 12.53). Enkelrepet har
också nackdelar vid traverser, som kan vara svåra att säkra
tillfredsställande för både förste- och andreman, samt vid firningar
och räddningsaktioner med tillgång till enbart kortare replängder.
Enkelrepet kan kombineras med ett 6–7 mm rep för fullängdsfirningar
(se firningsavsnittet) 
eller säckhissning (förstemannen låter då
hissningsrepet släpa efter sig vid klättringen).
Dubbelrep
Dubbelrep (halvrep) dras i två separata, parallella banor med skilda
och växelvisa säkringspunkter (figur 12.54). Om repen behöver kopplas
in i samma mellansäkring ska separata karbiner användas för att
eliminera repfriktionen och risken att inte karbinens huvudaxel belastas
vid ett fall. Dubbelrepet är i regel ett 8–9 mm halvrep och inte
dimensionerat att ta upp fall med hög fallfaktor, varför båda repen
kan läggas genom den första mellansäkringen. Observera dock att
belastningen ökar med cirka 40 procent på säkringen, vilket kan
innebära att klena säkringar ryker. Det kan i sådana situationer vara
fördelaktigare att lägga repet enkelt även genom den första
säkringen.
Fördelarna med dubbelrep jämfört med enkelrep kan sammanfattas:
1.Säkerheten är något högre – risken är liten att båda
repen havererar, värt att notera vid isklättring då repet kan
konfronteras med isyxor, stegjärn och skarpa iskanter. Ett enkelrep kan
också haverera genom stenslag eller avskärning över en skarp
kant.
2.Det är lättare att låta repen löpa i rak linje och minska
repdraget när leden går i krokar. Enkelrepet måste löpa sicksack
eller förses med långa slingor (med förlängd fallhöjd som
följd).
3.Repen kan arrangeras så att andreman får rep uppifrån under
traverser.
4.Fallhöjd och fångryck blir mindre vid fall när slackrep
matas ut för säkring i huvudhöjd eller högre. Det sträckta
andrarepet tar då upp fallet. Säkringsförfarandet blir samtidigt
komplicerat: säkringsmannen får endast mata ut det rep som ska säkras
och därefter – när klättringen fortsätter – mata ut det andra
repet och samtidigt ta in det första repet till dess att klättraren
kommer i jämnhöjd med säkringen. I ett tremannalag kan vardera rep
hanteras av separata säkringsmän.
5.Fallbelastningen kan fördelas på två rep och två
säkringspunkter i känsliga lägen.
6.Dubbelrep ger stor flexibilitet vid längre alpina turer och
underlättar säckhissning, firning – skarvning ger längre firningar
– och räddning av skadad klättrare. Replängden 100 meter ger fulla
halvreplängder vid svår klättring (förste man knyter in sig mitt på
repet), extra långa replängder vid lättare klättring och full
firningslängd utan knutproblem vid neddragning av repet.
Dubbelrepens främsta nackdelar är viktökningen och den ökade
komplexiteten i hanteringen, särskilt för säkringsmannen. Man kan
rentav hävda att få alpina turer motiverar användning av dubbelrep.
Med långa förlängningsslingor (mot repdrag) och ett inhalningsrep
(för fullängdsfirningar, se Firning) torde ett enkelrep ge
flera av dubbelrepets fördelar, samtidigt som nackdelarna i vikt och
framför 
allt komplexitet undanröjs.
Tvillingrep
Tvillingrep är en variant mellan dubbel- och enkelrep. Två 7,5–8 mm
rep används som enkelrep: de löper jämsides och går via samma
säkring men genom var sin karbin, åtminstone i början av replängden
med höga fångryck (figur 12.55). Tekniken är svåradministrerad men
mindre komplex än dubbelrep och säkrare än enkelrep mot repbrott.
Högre upp med låg fallfaktor kan repen gå genom olika
säkringspunkter och ger då samma fördelar som dubbelrep men lägre
vikt. En förutsättning är dock att repen är separat säkrade och
löper fritt utan sammanflätning. Tvillingrep ger också samma
fördelar som dubbelrep vid firningar och räddningsaktioner.
Flermannalag
Ett extrarep per person bör finnas om fler än två ska klättra i
samma replag. Extrarepen kan vara 9 mm, eftersom endast förstemannen
riskerar svåra fall. Andremannen knyter in sig i vardera repet med en
åtta eller motsvarande och släpar upp extrarepet efter sig.
Pendlingssituationer vid andremansfall kan motverkas om tredjemannen
parerar med extrarepet. Tredje man säkras upp med extrarepet och
släpar upp ytterligare ett rep till en eventuell fjärde man.
Andrarepet bör åtminstone få löpa genom säkringar som satts där
leden böjer av (för att undvika pendling vid fall). Siste man samlar
in dessa säkringar. Övriga säkringar kan rensas redan av andremannen.
Alternativt kan förste man släpa upp båda repen (säkrad på vanligt
sätt) och säkra upp en och en eller två personer samtidigt, snabbt
och effektivt. I ett tremannalag som klättrar enligt dubbelrepstekniken
kan andre- och tredjemännen säkras upp i var sitt rep samtidigt som de
rensar respektive led. En repbroms som låser vid fall fungerar bra i
denna situation. Beakta den oreda som lätt uppstår när flera
klättrare trängs på samma standplats, och håll ordning på
säkringskedjan så att inte fel säkringar lossas. Ett misstag kan få
ödesdigra konsekvenser.