Allmänt

Säkring erhålls genom replagets storlek och tyngd, genom löpande mellansäkringar, som kan begränsa eller styra fallet, eller genom direkta säkringar där fallet fångas upp direkt i säkringspunkten. Metoden används vid färder över glaciärer, smala ryggar, överhäng (som kan kollapsa ett stycke innanför klippkanten), snötäckta bryggor och liknande situationer där fall inte förväntas samt vid lättare is-, snö- och klippklättring för att spara tid och där risken för fall är liten. Hela replaget kan dras med vid ett fall, varför klättermetoden rekommenderas vid svårare passager. Vandringsmetoden förutsätter en terräng som erbjuder snabba och säkra säkringspunkter samt goda kunskaper om teknik och säkringsmöjligheter, särskilt vid små replag. Replaget kan variera från två till uppemot fem i ett femtiometersrep om någorlunda avstånd ska kunna hållas. Vid glaciärfärder kan tamparna också behöva användas till hjälprep. Utnyttjandet av säkringshjälpmedel blir avhängigt replagets storlek; ett litet replag behöver säkringar i annan form än genom replaget, det vill säga via mellansäkringar eller direkta säkringar. Ett tvåmannalag kan ge uppenbara svårigheter att hålla ett fall och kräver stor erfarenhet. Avståndet mellan inknytningarna anpassas till repets längd, replagets storlek och färdens karaktär. Tio meter kan vara en god utgångspunkt.

[ Föregående ] [ Start ] [ Uppåt ] [ Nästa ]