Fallteknik

Bär isyxan i berghanden och med tvärbladet framåt om risk finns för fall som måste stoppas med yxan. Detta ger automatiskt rätt bromsfattning (se nedan). Om fallrisken är liten är det annars bekvämare att hålla yxan över det bredare tvärbladet, som då pekar bakåt. Denna fattning ger kanske också ett något större tryck i en situation där yxan måste köras ned i snön som stöd eller självsäkring under vandringen. När yxan inte används bör den bäras i skaftet med spetsen framåt och bladet nedåt. Nedan beskrivna bromstekniker kan även användas i ett replag om en kamrat faller i inte alltför brant terräng. Övriga i laget kastar sig snabbt ned i bromsställning och hejdar fallet.

Fall i brant is eller snö kan inträffa trots alla försiktighetsåtgärder, exempelvis om en säkring ryker eller efter halkning på ett oförutsett isparti vid färd utan stegjärn. Den första (och naturliga) reaktionen borde vara att försöka stoppa fallet direkt innan större hastighet utvecklats: tryck direkt i fallet ned isyxans spets eller blad, tryck direkt ned stavens spets med handen ovanför trugan eller gör vad som intuitivt förefaller rätt för att få stopp på fallet snabbt. Lämplig teknik för att mer metodiskt bromsa olika typer av fall illustreras i figur 12.9.


Vid fall i ryggläge: Fatta tag i isyxan i bromsfattning: ena handen på yxhuvudet (tvärbladet uppåt, tummen under tvärbladet) i axelhöjd och den andra handen vid skaftslutet (figur 12.9.a). Håll över spetsen så att den inte ger skador eller hugger fast i snön eller isen. Rulla runt över den hand som håller i yxhuvudet (i annat fall kommer kroppen att rulla över spetsen, som kan hugga fast i underlaget och slita loss yxan) och försök att komma i magläge. Håll hela tiden fötterna högt om stegjärn bärs. De kan annars hugga fast i isen och volta hela ekipaget. Lägg kroppen mot yxskaftet och tryck ned yxbladet i isen eller snön med all kraft. Tvärbladet ska ligga strax under nyckelbenet och pressas ned av kroppstyngden. Håll huvudet bort från bladet, benen isär, knäna mot snön och baken och fötterna högt. Ökat tryck utövas på yxhuvudet om huvudet hålls lågt och skaftslutet höjs några decimeter (figur 12.9.b).

Vid fall med huvudet först: Sträck ut åt sidan med den hand som håller i yxhuvudet, tryck ned bladet i isen eller snön och rotera 180 grader runt yxhuvudet (figur 12.9.c). Lyft yxbladet från snön, placera det under skuldran och avsluta enligt ovan. Observera stegjärnen.

Vid fall i ryggläge med huvudet först: Tryck ned bladet i höfthöjd med den hand som håller i yxhuvudet, lyft axlar och fötter och rotera kroppen runt yxhuvudet på dalsidan med den arm som håller i yxhuvudet som svängarm (figur 12.9.d). Rulla runt till magläge och avsluta enligt ovan.

Om stegjärn saknas kan en snabbare uppbromsning erhållas om fötterna sätts ned brett isär och knän och höfter hålls högt (figur 12.9.e).

Om både stegjärn och isyxa saknas kan fallet hejdas, åtminstone på inte alltför hårt packad snö, genom att stå på alla fyra med raka armar och med skornas framparti nedgrävda i snön (figur 12.9.f vänster). Ett alternativ visas i figur 12.9.f höger, där större kontaktyta och tryck erhålls genom att även underarmarna trycks ned i snön. Dessa ställningar är också att föredra när snön är lite för lös för att isyxan ska bita. De kan också användas för att snabbt komma i bromsställning om kontrollen tappas över isyxan eller staven. Fallhastigheten kan ha hunnit bli övermäktig innan man återtagit kontrollen. Håll hela tiden fötterna högt och belasta knäna i stället om stegjärn bärs.

Vid ett fall med stavar kan två alternativa metoder övervägas:
 1. Se till att komma i magläge och använd staven på motsvarande sätt som en isyxa, men trycket läggs i höfthöjd i stället för i axelhöjd för att minska risken att staven rycks ur kontroll. Ena handen greppar staven ovanför trugan och trycker ned spetsen, den andra lyfter stavskaftet för att få bättre vinkel och tryck. Försök att få bäst möjlig bromsverkan med skorna (eller knäna om stegjärn bärs).
 2. Rulla över i ryggläge, greppa med båda händerna om skaftet och kör ned staven vid sidan om kroppen under armhålan, som får ge stöd och mothåll. Lyft baken för att ge ytterligare tryck på skorna, något som dessvärre inte fungerar i kombination med stegjärn. Denna metod minskar risken att staven slits ur greppet, eftersom den fångas upp i armvecket.

Den senare metoden har klara fördelar, men eftersom chanserna till en lyckad utgång är större ju snabbare fallet bromsas, kanske läget efter fallet får avgöra: den första metoden vid fall i magläge och den senare vid fall i ryggläge.

För att behärska alla dessa situationer krävs övning i lämplig terräng så att fallen kan bromsas under säkra former. Samtliga beskrivna bromsmanövrer måste behärskas oavsett vilken hand som håller i yxan eller staven, och de måste påbörjas omgående och utföras aggressivt efter ett fall medan fallhastigheten fortfarande är låg. Om fallet inte hejdas helt och hållet kan kanske konsekvenserna begränsas vid den slutliga sammanstötningen eller chanserna öka att kamraterna kan hålla fallet om repinknytning lagts. Med övning borde teknikerna kunna användas intuitivt utan någon mental process – om allt ska behöva tänkas igenom kan fallhastigheten ha nått nivåer som blir svåra att bemästra. Att snabbt komma i någon form av bromsposition torde dock vara viktigare än att tappa tid genom att göra alla moment enligt regelboken, särskilt på is eller en glatt, hård snöyta. Slutligen, i terräng där det bedöms att ett fall blir svårstoppat bör säkring läggas – löpande mellansäkring eller direkt säkring.

[ Föregående ] [ Start ] [ Uppåt ] [ Nästa ]