Fortsatt klättring
Förstemannen
ordnar omgående en självsäkring via en slinga när en hylla eller
avsats nåtts. Andreman kan knyta en åtta på repet bakom repbromsen
och lägga in åttan i en standplatssäkring som backup. 
Därefter
organiserar försteman standplatsen och andreman säkras upp.
Andremansankaret kan vara enklare än förstemannens ankare – lägre
belastning och känd dragriktning – men det bör läggas enligt samma
principer om ankaret ska fungera även i nästa replängd. En
omdirigering av repet i en indirekt säkring från repbromsen till en
säkring högre upp för att slippa drag nedåt i midjan bör undvikas.
Belastningen på säkringen blir närmast dubblerad vid ett fall på
grund av det bildade taljsystemet. Bättre då att anlägga en direkt
säkring enligt figur 12.23. Förutom den gynnsammare belastningen blir
rörelsefriheten större på standplatsen och det blir lättare att ta
sig ur systemet om något skulle hända. En munterbroms kan manövreras
på visst avstånd och fungerar bra i en direkt säkring.
På klippa
Andremannen plockar med alla
säkringar och lägger direkt i en självsäkring väl uppe på
standplatsen. Säkringarna får arrangeras på lämpligt sätt i samband
med rensningen: i selen eller över axeln med säkringarna fortfarande
påhängda. På svårare partier kan det smidigaste vara att låta
säkringarna hänga kvar på repet för att bli sorterade när en hylla
nås. Vill andremannen anträda standplatsen med prydligt arrangerad
utrustning kan leden rensas enligt tabellen.
Om ingen naturlig standplats finns, måste en "hängplats"
riggas med säkringsmannen halvhängande i självsäkringarna, lutad
bakåt och vänd mot berget. Förbered en säkringsslinga i vilken
andremannen direkt kan självsäkra. Säkringarna sätts helst inom
räckhåll för att underlätta en eventuell räddningsaktion efter ett
fall. Repförvaringen, som ofta ger problem i en hängplats, kan ordnas
via långa bukter runt en formation, över foten (men rörligheten
begränsas), över en självsäkringsslinga eller med hjälp av en lång
slinga som dras under bukterna och kopplas in i en självsäkring med en
karbin genom slingans ändar.
Andremannen fortsätter normalt som försteman nästa replängd och
övertar partnerns kvarvarande utrustning. I annat fall måste
standplatsen omorganiseras så att andremannen övertar
standplatssäkringarna och blir säkringsman, och förstemannen återtar
utrustningen som rensats från föregående led. Andreman kopplas då
inte ur repbromsen förrän hans självsäkringar lagts, och försteman
behåller självsäkringarna tills standplatsen är klar och repet lagts
i repbromsen. Om försteman ordnat självsäkringarna via huvudrepet,
kan alternativt båda knyta in sig i säkringarna med slingor och
därefter byta repända. Detta har fördelen att rephögen inte behöver
läggas om för att försteman ska få rep utmatat utan reptrassel
(rephögen bör alltid ligga så att förstemannens rep matas ut från
toppen av högen) och nackdelen att bortkoppling ur repet alltid
innebär en ökad risk. Förfarandet att inte skifta försteman
varje replängd medför att ingen av klättrarna behöver stå stilla i
mer än en replängd i taget, kanske en fördel i kyla då klädseln kan vara
lättare eller
i situationer med
ojämna klättrare .
Om befintliga standplatssäkringar inte är lämpade att ta upp drag
genererade av ett fall under nästa replängd, måste nya säkringar
läggas. Oavsett utformningen av standplatsen måste, som tidigare
påpekats, en första mellansäkring arrangeras tidigt, helst innan
klättringen påbörjats. Den kan utgöra en egen solid placering eller
ingå i en stabil standplatssäkring.
När tiden börjar rinna ut eller när mörkret börjar
falla kan man i alpin
terräng tillåta sig att belasta slingor och rep, sträcka upp repet
till andreman eller ta till liknande snedsteg för att minska riskerna i
en utsatt miljö. Snabba avancemang ökar säkerheten, liksom
marginalerna för att klara oförutsedda händelser.
Retirera när det är omöjligt eller riskfyllt att fortsätta (regn,
hård vind, omöjlig led, hinder, skada etc). Här är alternativen:
klättra tillbaka; låt andreman fira ned om mindre än halva
replängden är klättrad; klättra ned till halva replängden och fira
resten; låt andreman fira ned under halva replängden, sätt en
bergfast säkring, koppla in en självsäkring via en slinga, koppla in
även repet (som inte får förloras) i säkringen, koppla bort repet
från selen, dra repet genom toppsäkringen, knyt in repet i selen igen,
lägg in repet i säkringen, låt andreman hala in slackrepet och
fortsätt firningen. Plocka med alla mellansäkringar utom
toppsäkringen, som får offras. Bättre kontakt med klätterlinjen och
mellansäkringarna erhålls om en kort slinga läggs via karbiner från
selen till det rep som går genom mellansäkringarna. Detta underlättar
insamlingen av säkringar, särskilt i leder som traverserar eller går
över överhäng. Aktivt drag i repet kan krävas för att
säkringspunkten ska nås. Firningssäkringen måste vara helt säker
(fallet blir långt) och får förstärkas vid tveksamhet. Lägg aldrig
firningsrepet genom en slinga (kan skäras av), använd karbin.
Fall från överhäng kan innebära att klättraren blir fritt
hängande. Sök pendla tillbaka till klippan, klättra upp genom
repklättring eller bli nedfirad om en hylla finns längre ned.
På snö och is
När standplatsen nåtts bör
en isyxa huggas in direkt och en säkringsslinga kopplas från spetsen
till selen medan en första självsäkring ordnas (figur 12.24).
Arrangera standplatsen i lämpligt antal jämviktade säkringar, gärna
hopsamlade i en centralpunkt, exempelvis enligt figur 12.23. Hugg ut en
plattform i isen eller en sittplats i snön med stöd för fötterna och
säkra upp andremannen. En höftsäkring ger lägre belastning på
säkringarna och kan vara att föredra vid tveksamma säkringar.
Sök efter en naturlig avsats eller ett flackare parti om standplatsen
ligger på väggen och en hängande standplats måste ordnas. Lägg
självsäkringar i minst två jämviktade säkringspunkter och hugg ut
en fothylla med isyxan.