Firningsankare
Lokalisera en lämplig
firningsled med goda säkringsmöjligheter och – om leden kan
överblickas – med tillgång till en ny standplats inom repets längd.
Var alltid inkopplad i självsäkringar när firningsankaret anläggs.
Koppla ur självsäkringarna först när firningsbromsen säkrats till
repet. Saknas möjligheter att ordna säkring via naturliga
säkringspunkter eller direkt i snön eller isen, får förankringen
ordnas via utrustningen, vilket normalt innebär att säkringsmedel får
offras.
Naturliga ankare
Som firningsankare utnyttjas i första hand naturliga säkringspunkter,
som klippformationer, fastkilade block, träd och liknande. Lägg en
slinga runt formationen och repet i slingan, helst via en firningsring,
snabblänk eller karbin. Repet kan kilas fast eller
bli mycket svårdraget på grund av repdraget om det läggs direkt runt
säkringspunkten. Det kan också skadas vid hemtagningen. Se till att
inga skarpa kanter kan skada slingan, polstra i så fall. Icke
fastkilade klippblock kan rubbas efter belastning i en ogynnsam riktning
och bör undvikas.
Säkringsmedel
I brist på naturliga ankarpunkter får förankringen ordnas med hjälp
av kilar eller bultar, slingor och eventuellt karbiner. Kamkilar kan
rubbas av repdraget och ska helst inte användas vid firning. Lägg aldrig repet
direkt genom en vajerkil, lägg via slingor. Kombinationen med karbin
eller firningsring gör repet mer lättdraget vid hemtagningen. Minst
två förankringspunkter krävs, flera om någon av säkringarna är
annat än bergfast. Gör säkringarna jämviktade så att de delar
belastningen bäst
möjligt och är arrangerade så att de inte stötbelastas om en säkring
skulle falla ur. Figurens slinga har knutits upp, lagts genom
säkringarna och ringen, omknutits, jämviktats och knutits av
med en
överhandsknop (figur 
14.2). Arrangemanget har nackdelen att lita till
endast en slinga och kan behöva förstärkas. Firningsringen kan också
behöva en förstärkning, antingen som i figur 14.3 med en liten
backup-slinga eller med en ytterligare ring. De flesta ringar är
betryggande starka, men om minsta tveksamhet råder bör de backas upp
med en slinga. Ankaröglan ska bära upp både ringen och
slingan och repet ska löpa genom båda. Lägg extraslingor som
når över kanten om säkringspunkten ligger inne på hyllan, eftersom
repet då inte skadas mot kanten och lättare kan halas in. Försök
också att lägga säkringspunkterna högt för att minska trycket över
kanten (dock inte vid trädsäkringar, som bör läggas vid basen) och
lodrätast möjligt över landningsplatsen.
Borrbultar
Vid fasta firningsfästen i form av en kedja mellan två
borrbultar, bör repet träs genom en länk för att inte gå fritt om
en bult skulle lossna. Gamla bultar som kvarlämnats måste
kontrolleras noggrant om de ska användas. Bultar korroderar, kan vara
felaktigt satta, utsatta för frostsprängning eller osäkra av andra
orsaker. Avstå från användande eller backa upp med ytterligare
säkringar vid tveksamhet. Kvarlämnade slingor åldras snabbt
och kan brännas av utan synliga tecken via friktionen vid genomdragning
av repet, och de bör aldrig användas.
Snö- och issäkringar
I snö- och isterräng kan ett ankare i svampform eller triangelform (Abakalov)
anläggas enligt beskrivna principer (Säkringspunkter). Kraftiga
ispelare kan också
utnyttjas. Se till att belastningen
faller nedåt, inte utåt. Ett begrepp om hållfastheten i ett
firningsankare erhålls om förste man firar med en uppbackande säkring
– en metod som kan användas generellt vid osäkra firningsfästen.
Snö eller is förändras kontinuerligt och ett firningsfäste, som blir
belastat under förhållandevis lång tid, kan rubbas eller smälta ut.
Bevaka därför ankaret, packa snö över och flytta det om
nödvändigt.