Nedfirning
Firningen görs i allmänhet
på ett rep som lagts dubbelt för att möjliggöra inhalning. Ett
enkelrep ger därför en firning på högst halva replängden, såvida
inte ett inhalningsrep finns att tillgå (se nedan).
Två rep skarvas med överhandsknop, tillbakaträdd åtta eller dubbel fiskarknop och ger en
firningslängd motsvarande hela replängden. Överhandsknopen har
fördelen att vända knuten utåt under belastning och fastnar därför
sällan i sprickor eller kanter. Lämna långa tampar, 30–40 cm, och
strama åt knuten ordentligt. Dubbel fiskarknop bör läggas enbart om
det inte finns risk att repen kan fastna, normalt en ovanlig situation.
Se till att det rep som ska halas in är orienterat nedåt mot berget
för att förhindra fastklämning vid indragningen. Rep av olika
dimensioner bör undvikas. De ger i regel olika töjning med åtföljande problem
i firningen. Om rep av olika dimensioner ändå används bör de läggas
genom en karbin eller firningsring i firningsfästet; repen kan annars
bränna slingan genom olika töjning. Lägg ena repet genom ankarpunkten
före skarvningen för att slippa genomdragning av repet. Lokalisera
mittpunkten genom att kransa upp repet från ändarna om firningen görs
på ett oskarvat rep och knyt en överhandsknop på en bukt av repet vid
mittpunkten. Lägg in öglan i ankaret med en karbin och trä repet
genom ankaret så att ändarna blir lika långa. Lägg en motsvarande
inkoppling vid firning på två rep för att förhindra att repen glider
iväg genom ankarpunkten.
Kasta därefter ut repet/repen. Lägg en fjärilskvejl av den nedre
halvan av ena repet med början från änden och hiva iväg paketet.
Upprepa med den andra rephalvan. Säkra först mot utfirning ur repet
(se Säkerhetsarrangemang nedan). Tyngden drar i regel ned resten
av rephögen. Vid misslyckade försök eller i besvärligare terräng
kan övre halvan först kransas upp och hivas iväg och därefter den
nedre halvan, lämpligen en repända i taget. Avlägsna slutligen
överhandsknopen.
Alla firningstekniker utgår från friktion, antingen mellan rep och
kropp eller mellan rep och en firningsbroms. Firningsbromsen är
bekvämare och säkrare men kräver sele, som får improviseras om den
saknas. Firning med kroppsfriktion (dülfersitz) beskrivs kortfattat
nedan. Firning görs i regel på bromsar i hinkform.
Bromsverkan erhålls genom att bromshanden vinklar repet över bromsen.
Vid firning med enkelrep kan större friktion och bättre kontroll
erhållas om repet får löpa från repbromsen och runt höften till
bromshanden. Munterbroms kan också användas i firning men är lite
svårhanterlig vid firning på dubbelrep och kan tvinna repet i högre
grad än en hinkbroms.
Innan firningen påbörjas bör hela säkringssystemet kontrolleras vad
gäller säkringspunkter, firningsbroms, repskarv, karbinlåsning,
prusik etc. Självsäkringarna bör inte kopplas ur förrän repet lagts
in i firningsbromsen och firningen ska påbörjas.
Firning
Greppa repet med den ena handen, bromshanden, nedanför systemets
friktionsskapande del. Den andra handen, hjälphanden, reglerar balansen
genom att löst greppa repet i brösthöjd. Gå baklänges ut över
kanten, bredbent och successivt alltmer tillbakalutad så att
belastningen överförs på repet och friktionssystemet. Om
repinläggningen i ankarslingan ligger nedanför klippkanten måste
hjälphanden till en början greppa ankarslingan. Om säkringspunkten
ligger lågt på hyllan eller om firningen påbörjas ovanför ett
överhäng, kan firningen behöva påbörjas sittande, med benen över
kanten. Strama upp systemet, vrid kroppen mot repet och klippan, överför
belastningen på friktionssystemet, glid över klippkanten, vrid över
kroppen helt mot klippan, sätt fötterna mot berget och fortsätt som
vanligt. Se till att inget fastnar mot klippkanten. 
Häng tillbakalutad
ut från väggen och gå jämnt och lugnt nedför berget, mest möjligt
i lodlinjen och med benen i vinkel mot berget (figur 14.4). Benen hålls brett isär och vinklas alltmer ju brantare
firningen är, för att i stort sett ligga vinkelrätt mot berget vid
överhäng. Håll uppsikt nedåt, vänd mot bromshanden (vanligen höger
hand för högerhänta). Hastigheten regleras via bromshandens vinkling
av repet. Bromshanden släpper, liksom vid säkring, aldrig repet. En
snabb eller ojämn firning utvecklar mycket värme, som kan skada repet,
och ger också ökad belastning i säkringspunkten vid uppbromsningen,
särskilt i början av firningen då dynamiken i systemet är låg.
Språngvis nedfart kan mer än fördubbla belastningen på systemet.
Kläder, långt hår, säckremmar och annat som kan dras in i bromsen
eller klämmas fast på grund av friktionen mellan rep och kropp kan ge en mycket svårbemästrad situation.
Frigörande kräver att bromsen avlastas via en avsats eller en
prusikslinga kopplad till repet ovanför bromsen. Fickkniven kan annars
vara till hjälp (men akta repet). Fira aldrig in i ett reptrassel eller
tvinnade rep – avbryt firningen några meter ovanför, dra upp och
lås repet och red ut trasslet. Om tänkt standplats ligger vid sidan om
firningslinjen, kan den kanske nås genom pendling fram och tillbaka,
genom att låsa repbromsen och klättra sidledes eller genom att gå
sidledes från fallinjen, vilket förutsätter god fotkontakt med berget
och kan resultera i en okontrollerbar pendling om kontakten förloras.
Nackdelen är ökad belastning på ankarpunkten och ökat repslitage.
Säkra repet till standplatsen så att näste firare slipper upprepa
manövern. Om ingen naturlig standplats förväntas inom
firningslängden, bör några slingor läggas till selens
inbindningspunkt med lärkhuvud för att underlätta ankringen i en
hängplats.
Förste firare tar med utrustning (inklusive några prusikslingor för
återklättring om firningslinjen visar sig olämplig) och anlägger och
säkrar sig och repet till nästa firningsankare innan repet kopplas ur
bromsen och näste man firar. Innan siste man firar bör repet provdras
för att säkerställa att det går att dra ner (se Repindragning
nedan). Samtliga firare bör regelmässigt lägga
självsäkringar efter avslutad firning innan repet kopplas ur bromsen.
Gör gärna firningsetappen kort om en längre firning innebär sämre
uppsamlingsplats, riskerar stenslag, gör repet svårdraget över kanter
etc. Var också uppmärksam mot lossrivna stenar när näste man firar.
Om mycket överskottsrep finns på den nya standplatsen kan rep dras ned
för att minska risken att det fastnar vid
den slutliga inhalningen. Säkra först den repända som inte inhalas.
Dülfersitz
är den klassiska firningsmetoden och används i nödfall när
firningsbroms saknas och endast på dubbelrep. Firningen regleras genom
den friktion som utvecklas mellan rep och firare när repet får löpa i
sicksack över kroppen (figur 14.5). Metoden har stora brister i
säkerhet och passar bäst vid korta firningar i måttliga branter eller
när sele och firningsbroms saknas (men sele kan improviseras av en
lång slinga och en munterbroms kräver enbart en karbin). Om metoden
ändå behöver användas kommer här en kort beskrivning. Använd grova
kläder och handskar. Stå grensle över repet vänd mot
säkringspunkten, för repet bakom höger lår, diagonalt över bröstet
till vänster axel och slutligen över axeln och bakom ryggen till
höger hand, bromshanden. Riggningen görs på motsatta sidor för
vänsterhänta; huvudhanden bör vara bromshand. Friktionen regleras
genom att bromshanden för repet runt kroppen.
Inhalningsrep
Ett inhalningsrep kan vara av mindre dimension än klätterrepet (i
regel används 6–7 mm repsnöre) och även ordnas av hopknutna kortare
rep – huvudsaken att det klarar hård dragning vid repintagningen och
är tillräckligt långt (lämpligen klätterrepets längd). Lägg in
klätterrepet i ankaret och koppla ihop de båda repen med en
överhandsknop. Knyt en liten fjärilsögla på en bukt av firningsrepet
på ankarets inhalningssida och koppla den till repet på firningssidan
med en skruvkarbin (figur 14.6). Repet blir då låst mot ankaret och
möjliggör firning på enkelrepet. Gör bukterna i både fjärilsöglan
och ankaret små för att inte riskera att knuten dras in i ankaret
(eller bättre: använd firningsring eller snabblänk). Firaren greppar
inhalningsrepet vid nedfarten. Vid repindragningen glider karbinen fritt
längs klätterrepet. Metoden har fördelen att ge längre firningar och
nackdelen att ge ökad risk för repskador mot skarpa kanter och lägre
friktion i firningsbromsen. Använd en repbroms med hög friktion och
lägg en fransk prusik som backup (se nedan).
Skarvat enkelrep
I situationer med långa firningar på skarvat enkelrep måste
skarvknuten kunna passeras. Om en hylla skulle dyka upp i nivå med
skarvknuten, kan frigörande och återställande av firningsbroms och
franskprusik lättast ordnas från hyllan med självsäkringar i berget.
I figur 14.7 visas ett förfarande med en lång slinga (cordelette) och
några karbiner. Förfarandet kan också tillämpas vid firning förbi
ett skadat repavsnitt som isolerats genom en avknytning. Numreringen
refererar till numreringen i bilden. Utgångsläget är ett vanligt
firningsupplägg med en firningsbroms och en fransk prusik kopplad till
selens benslinga (se figur 14.8). Fira ned som vanligt och låt prusiken
låsa repet i repbromsen när skarvknuten är 30cm från bromsen. Lägg
en uppbackande överhandsknop på slackrepet någon meter under
skarvknuten och lägg in den i selen med en karbin (1). Lägg en prusik
med en lång slinga på repet ovanför repbromsen och lägg in slingan
med en munterknut i en skruvkarbin kopplad till selen. Knyt av med en
muleknut och säkra knuten (2). Sträck upp prusiken och avlägsna så
mycket slack som möjligt i slingan. Ge ut rep genom repbromsen och
överför belastningen på prusikslingan. Avlägsna repbromsen och
koppla in den igen strax under skarvknuten (3). Avlägsna franskprusiken
och lägg in den igen strax under repbromsen (4). Lösgör muleknuten,
ge ut rep genom munterbromsen, låt hinkbromsen överta belastningen och
avlägsna prusikslingan (5). Knyt upp den uppbackande överhandsknopen (som enbart visas
i den vänstra illustrationen) och fortsätt firningen.