Soloklättring
Soloklättring kan bedrivas
under någorlunda säkerhet men är ändå riskfylld, tidskrävande –
leden måste dubbelklättras – och rekommenderas inte annat än i
undantagsfall i samband med skada eller räddningsaktioner. Metoden kan
också ge långa fall och stor belastning på mellansäkringarna,
särskilt i början. En skada i samband med fall kan få stora
konsekvenser, liksom ett fall över ett överhäng (prusikslingor
underlättar).
1. Linda ut repet
prydligt för
att undvika reptrassel. Arrangera
säkringspunkten med minst tre säkra förankringar enligt tidigare
beskrivet förfarande (multidirektionellt etc). Säkra ena repändan
(översta i rephögen) till ankarpunkten med en åtta och dubbla
skruvkarbiner. Säkringen till repet kan göras på flera sätt, här
beskrivs ett (figur 15.6). Koppla en skruvkarbin till selen och säkra
repet efter två meter (eller det avstånd som känns komfortabelt eller
som räcker över nästa problempassage) med ett dubbelt halvslag. När
avknytningen nås måste halvslagen justeras och ytterligare några
meter matas ut. Detta görs lättast i en någorlunda stadig ställning.
Ju tätare inkopplingar desto fler omdirigeringar. Komplexiteten ökar,
liksom säkerheten. Ett ökat slack finns alltid i systemet i
förhållande till normal klättring, således också en ökad
fallhöjd. Knyt av repet efter fem meter med en överhandsknop och
koppla in den i selen med en ny skruvkarbin som extra backup. Vartefter
klättringen framskrider ersätts överhandsknopen med nya knopar var
femte meter. Lägg in den nya knopen innan den gamla kopplas ur, gärna
i var sin skruvkarbin. Mellansäkringar läggs på vanligt sätt,
tätast och säkrast i början. Ett fall fångas av repförankringen,
mellansäkringen och det dubbla halvslaget.
2. Upprätta ny standplats på lämpligt ställe enligt beskrivna
principer och knyt in repet med en åtta i ankarpunkten. Fira ned till
den förra standplatsen och försök att rensa leden underhand. Repet
måste i alla händelser kopplas ur karbinerna vid firningen. Säkringar
kanske måste lämnas där leden svänger (traverser, överhäng) för
att få rätt linje i den fortsatta firningen eller undvika pendlingar.
Repet läggs då in i säkringskarbinen igen när den passerats.
Säkringar vid sidan om firningslinjen kan nås via inhalning av
slackrepet.
3. Koppla loss repet och standplatsförankringarna efter avslutad
firning och repklättra tillbaka med två repklämmor och fotslingor,
eller klättra som vanligt och säkra selen till repet med en
repklämma, som vartefter skjuts uppåt. Prusikslingor i stället för
repklämmor kan till nöds fungera. Rensa eventuellt kvarvarande
mellansäkringar.
I stället för metoden med dubbelt halvslag kan säkringen till repet
ordnas via speciella anordningar utformade för detta ändamål eller
via en repbroms i hinkutförande och en repklämma. Repbromsen kopplas
in på vanligt sätt och repklämman kopplas till det fria repet bortom
bromsen. Repklämman, som bör säkras till repet med en karbin, kommer
då att fungera som bromshand. Även här läggs överhandsknopar in i
selen var femte meter. Arrangemanget ger större möjligheter till
enhandsmatning av repet; först matas repklämman ut några meter,
därefter tas slacket in genom bromsen. Ett fall kan dock ge svåra
repskador, och metoden får betraktas som en nödlösning. Av de
speciellt framtagna säkringsmedlen för soloklättring är Silent
Partner funktionellast, SoloAid lättast (men kräver manuell
enhandsmatning) medan Soloist kräver bröstsele och inte klarar
"upp och ner-fall". De kräver alla noggrann inlärning.
Soloklättring enligt beskrivna metoder rekommenderas inte, annat än
till mycket erfarna klättrare eller i nödsituationer, och är inte
lämplig som träningsmetod. Med tanke på allt trassel med repmatning
och omläggning av knutar är metoden heller inte lämplig annat än i
förhållandevis lätta leder, oavsett klättervana.