Allmänt
Resonemanget kommer att
begränsas till tre typfall: skador vid klättring efter ett förste-
respektive andremansfall samt fall i en glaciärspricka (figur 15.19).
Framställningen behandlar de tre faser en räddningsaktion kan bestå
av: säkring av den fallna, undsättning (förstärkning av
toppsäkringen, stabilisering och första hjälp) samt den egentliga
räddningen.
Framställningen förutsätter tillgång till endast ett rep.
Räddningen underlättas annars om ytterligare ett rep finns att
tillgå. Framför allt kan firningarna göras längre. Det förutsätts
också att den skadade endast i begränsad utsträckning kan medverka i
räddningen. Vid lättare skador kan egen nedklättring med uppbackning
av ett sträckt och säkrat hjälprep eller egen firning med backup
från ett separat rep vara möjlig. Ett förstemansfall kompliceras av att förstemannen
sannolikt bär hela extrautrustningen; räddaren måste alltså komma i kontakt med den fallne på något sätt. Komplikationer efter ett
glaciärfall orsakas snarare av en ogynnsam vädersituation och
svårigheter att hålla den fallne (särskilt i tvåmannalag) än av
direkta fallskador.
Beskrivna räddningsmetoder efter ett klätterfall kommer att förse
berget med en hel del utrustning. Om metoderna av någon anledning inte
kan tillämpas eller skadearten så motiverar återstår endast att
hämta hjälp. Lämna mat, förstärkningskläder och bästa möjliga
situation för den skadade om hon måste lämnas under längre tid. En
eventuell tredje man stannar hos den skadade. Hjälpmannen måste fira
sig ned om standplatsen är på bergväggen. Om bara ett rep finns och
den fallne hänger i ena repändan måste repet kapas och den fria
repändan användas till korta firningar. Tillkalla en tredje man
och två ytterligare rep. Säkra upp tredjemannen, som ordnar nedfirning
av den skadade enligt beskrivna metoder. Eller ordna större
räddningspådrag – allt efter situationen.