Primär undersökning

Den primära undersökningen syftar till att klarlägga skadans art och avgöra behandlingsgången under den kritiska första timmen. ATLS utgår från följande prioritetsordning i den primära genomgången:

 A  Luftvägar med kontroll av halsryggen (Airways)
 B  Andning för säkerställande av syresättningen (Breathing)
 C  Cirkulation med blödningskontroll (Circulation)
 D  Neurologisk bedömning av vakenhetsgrad, pupillreaktion etc 
       (Disability)
 E  Exponering: avklädning för vidare undersökning – utan nedkylning 
       (Exposure)

Metoden har som utgångspunkt att fria luftvägar är avgörande för att alla övriga funktioner ska fungera. Därefter prioriteras andningen och blodcirkulationen för att säkerställa genomblödning och syresättning av kroppens viktiga organ. Denna första genomgång utförs snabbt och inkluderar också en neurologisk bedömning av medvetandegrad och en avklädning för vidare undersökning (med hänsyn tagen till yttre förhållanden – kyla, vind etc). Behandling sätts in så snart ett livshotande tillstånd har identifierats. Nästa steg i undersökningen påbörjas inte förrän påträffade problem har åtgärdats och är under rimlig kontroll. Här följer en kort genomgång av de olika punkterna.

A Luftvägar med kontroll av halsryggen

De övre luftvägarna undersöks snabbt för att identifiera eventuella andningshinder, inklusive främmande föremål i andningsvägarna och andningspåverkande skador i ansikte eller luftstrupe. För att kontrollera andningen kan beskriven metod för att ordna fria luftvägar användas (chin lift, se Livräddande första hjälp).

Speciell uppmärksamhet ägnas halsryggen. Vid medvetandesänkningar och större skador av okänt ursprung eller vid större skador över nyckelbenshöjd bör skadad halsrygg förutsättas tills annat kan konstateras. Alla vändningar, till exempel för att inleda hjärt-lungräddning på en person i magläge, görs så att bål, axlar och huvud vänds som en enhet utan rörelser eller vridningar i nacke och rygg. Nacken bör dessförinnan ha stabiliserats på bästa möjliga sätt, helst med nackkrage.

B Andning

Bröstkorg och revben undersöks och andningsrörelserna observeras. Andningen stöds av bröst- och bukmuskulatur, revben och diafragma, och skador inom dessa områden kan påverka andningsfunktionen. Det är i sådana fall inte tillräckligt att upprätthålla en fri luftväg för att säkerställa syrgas- och koldioxidutbytet. Skador inom dessa strukturer kan kräva kvalificerad behandling, som utan kunnande och utrustning ger svårhanterliga lägen i fält.

C Cirkulation med blödningskontroll

Kontroll av cirkulationen omfattar hjärtverksamhet och yttre blödningar. Här ingår också kontroll och förebyggande av cirkulatorisk chock. Hjärtverksamhet och cirkulerande blodvolym kan kontrolleras genom puls, medvetandegrad, hudfärg och blodåterfyllnad efter tryck. Pulsen kontrolleras mot halspulsådern, i ljumsken eller på handleden (som känns svagast). Ett sänkt medvetande indikerar ett försämrat blodflöde till hjärnan, och risken för utveckling till hypovolemisk chock bör uppmärksammas. Hudfärgen ger också indikation om blodförsörjningen, och ansiktet blir askgrått vid blodförluster över trettio procent. En enkel och snabb kontroll kan göras via blodåterfyllnaden efter tryck på en nagel, som vid acceptabelt blodflöde ska återfå sin normala färg inom två sekunder. Pulsen kan dock vara svår att kontrollera i ett nödläge och hjärt-lungräddning sätts in om en skadad har oklar puls och saknar normala livstecken.

En större blödning kontrolleras genom direkt tryck mot såret med en kompress eller motsvarande. Blödningar vid ett lårbensbrott kan begränsas genom fixering av benet, helst under traktion (drag i längsriktningen). I fält kan inte mycket göras för att begränsa andra inre blödningar.

D Neurologisk bedömning

En snabb bedömning av medvetandegraden genomförs när direkt livshotande problem åtgärdats. Vakenhetsgraden kan bedömas i fyra nivåer:

 1. Fullt vaken
 2. Reagerar på tilltal
 3. Reagerar på smärta, inte på tilltal
 4. Reaktionslös, reagerar inte på smärta

Neurologiska bedömningar bör göras frekvent – särskilt vid fördröjd evakuering – och alla förändringar bör noteras. Ett sänkt medvetande indikerar skallskada om inga tecken på syrgasbrist eller otillräcklig blodvolym föreligger. Kombinationen försämrat mentalt tillstånd och skallskada ger ofta en negativ prognos.

E Exponering

Den skadade kläs av i försvarlig omfattning för vidare undersökning, dock utan avkylning och med hänsyn tagen till omgivningen i övrigt. Se till att kroppsvärmen upprätthålls med filtar eller motsvarande och lämpligt skydd – nedkylning måste motverkas kraftfullt. Våta kläder avlägsnas tidigt. Klädesplagg kan behöva klippas upp för att avlägsnas; de bör inte dras av om det finns skador som ännu inte har fixerats.

[ Föregående ] [ Start ] [ Uppåt ] [ Nästa ]