Friluftsskador och första hjälpen – Traumatiska skador – Bröstkorgsskador

Revbensbrott

Enklare eller enstaka revbensbrott ger vanligen liten svullnad eller deformitet och kräver – liksom mjukdelsskador i bröstkorgen – ingen direkt akut behandling, eftersom de stabiliseras av omgivande muskler. De ger – till skillnad från mjukdelsskador – smärta vid tryck varhelst på bröstkorgen och är starkt rörelsehämmande. Fixering hindrar bröstkorgens rörelser, med följd att sekret kan ansamlas i lungan, och bör inte läggas vid enklare brott, åtminstone inte på hög höjd där sekretionen kan ge grogrund för lunginflammation. Komplicerade revbensfrakturer med brott på flera närliggande revben, ibland flera brott på samma revben, ger en instabil bröstkorg med påverkad andningsverksamhet. Skadade revben rör sig i opposition till bröstkorgens normala rörelser, det vill säga de trycks ut vid utandning och dras in vid inandning (på grund av undertryck i brösthålan). Följden av in- och utandning blir rörelser i bröstkorgen i stället för in- och utflöden av luft. Detta kan tillfälligt motverkas genom ett lätt mottryck med handflatan vid utandning. Lätta trycket i inandningsfasen.

Symtom

Symtomen vid komplicerade revbensbrott omfattar osymmetriska bröstkorgshalvor och andningsrörelser, andnöd med oro eller ångest, ibland cyanos, punktsmärta vid skadan, smärta vid andning, hosta eller rörelser, ytlig andning på grund av smärtan samt påverkad medvetandegrad.

Behandling

Lösa revbensdelar kan fixeras med tejp (elastoplast eller motsvarande). Fixationen får endast läggas på den skadade sidan och inte gå över på frisk sida och därmed hämma den friska lungans andningsfunktion. Av samma anledning får förband aldrig läggas runt hela bröstkorgen vid revbensskador. Lägg tejpen parallellt med de skadade revbenen från bröstkorgens mittlinje och över ryggraden, det vill säga runt skadad kroppshalva. Alternativt kan hoprullade kläder fästas med bindor över skadan och stabilisera skadat parti. På höjder över 3000 meter bör tejpning utföras med försiktighet för att inte i onödan hämma andningen och bröstkorgens rörelser. Vid skador på båda bröstkorgshalvorna kan andningskapaciteten bli kraftigt nedsatt och kräva andningshjälp. Ett bortfall av andningsfunktionen med drygt femtio procent krävs för direkt livsfara. Säkerställ fria luftvägar.

Låt den skadade vila i en bekväm ställning som underlättar andningen, i regel sittande eller halvsittande. Medvetslösa placeras i stabilt sidoläge och – om inte skadorna förvärras – med skadad sida nedåt, vilket normalt underlättar den friska sidans andning och stabiliserar bröstkorgen på skadad sida. För att stötta andningen i ett nödläge kan även skadade vid medvetande, trots initial smärta, läggas på skadad sida med klädesplagg som stöttning under skadade revben. Motivera den skadade att andas djupt och hosta upp slem för att rensa lungan från sekret och motverka lunginflammation. Antibiotika kan tillföras i samma syfte, särskilt på hög höjd, där även syrgastillförsel bör övervägas. Behandla och förebygg chock. Transport görs i bårläge. Enklare revbensfrakturer läker vanligen själva, och bröstkorgen blir hyggligt stabil efter en vecka, även vid en relativt omfattande skada. Evakuering bör förberedas vid komplicerade revbensfrakturer, vid risk för lunginflammation eller vid otillräcklig syresättning.

Föregående ] Start ] Uppåt ] Nästa ]