Nack- och ryggskador
Nack- och ryggskador ger vanligen diffusa eller svårtydbara symtom och kräver, liksom skallskador, ett varsamt omhändertagande. Klara skadeindikationer saknas ofta, särskilt vid medvetslöshet. Förutsätt därför nack- eller ryggskada vid tvekan. Punktartad smärta eller ömhet längs rygg eller nacke efter ett fall eller annan olyckshändelse bör föranleda misstanke om nack-ryggskada. Känn försiktigt med händerna längs nacke och ryggrad utan att rubba nacken. Skadorna omfattar, förutom mjukdelsskador, framför allt skador på ryggradens hals-, bröst- och ländkotor med innesluten ryggmärg. Halskotskada kan orsakas av slag eller annat våld mot huvudet eller nacken (och kombineras ofta med skallskada), medan skador på bröst- eller ländkotor i regel orsakas av våld mot ryggraden eller fall med hård landning på fötter eller ryggslut. Skadorna kan uppstå i form av frakturer eller förskjutningar i kotor och tryck mot ryggmärg eller ryggmärgsnerver eller som direkta skador i ryggmärgen med total eller partiell förlamning nedanför skadad kota som följd. Vid skador på halskotpelaren kan andningscentra påverkas och resultera i en förlamad andningsmuskulatur. Nervskadorna blir som regel mer omfattande ju högre skadan sitter.
Symtom
Symtomen på nack- eller ryggskada varierar från helt uteblivna symtom till utbredd förlamning. Vid en stabil fraktur utan tryck mot ryggmärgen eller dess nerver kan en ryggskada vara nästan helt symtomfri. Ömhet, smärta eller svullnad kan bero på sträckning, bristning eller annan mjukdelsskada i nack- eller ryggmuskulaturen. Intensivare smärta från nacke och ryggrad eller stickningar, domningar eller kraftlöshet i armar/ben tyder på ryggradsskada med tryck mot ryggmärgens nerver. Känselbortfall eller förlamningar i armar/ben indikerar ett kraftigare tryck mot eller skador på nervbanor eller ryggmärg. Besvär i armarna eller händerna uppträder företrädesvis vid nackskada, i benen eller fötterna företrädesvis vid skador i ländrygg eller bröstryggens nedre del. En felställd kotpelare indikerar ryggradsbrott. Undersökningen omfattar kontroll av rörelseförmåga i händer och fötter, styrka (pressa mot händerna/fötterna från under- respektive ovansidan, avläs mothållet, som ska vara fast och sidolikformigt) samt känsel (skillnad mellan beröring och smärta efter stick eller nyp ska erfaras).
Behandling
Behandling av skadad där nack-
eller ryggskada inte kan uteslutas får inriktas mot ett varsamt
omhändertagande och minimering av risken för förvärrade skador.
Framför allt måste rörelser i nacke eller kotpelare undvikas.
Varsamhet är väsentligare än snabbhet. Felaktiga lyft eller
vändningar kan försämra prognosen. Drag i längdriktningen är
skonsammare än sidodrag, som aldrig får utföras. Framåtböjningar av
nacke eller kotpelare kan ge ytterligare ryggmärgsskada och får inte
heller utföras. Däremot ger motsatsen, det vill säga uträtande av
kotpelaren, ingen större skaderisk. Manövern utförs under lätt drag
i huvudet i längdriktningen. Bakåtböjning av huvudet under lätt drag
kan således utföras för att säkerställa fria luftvägar hos
exempelvis en sittande person. Likaså kan ett huvud i felställning
försiktigt rätas under lätt drag. Avbryt vid smärta eller motstånd
och stabilisera huvudet i befintligt läge.
Vid förflyttning för att undkomma ett livsfarligt läge bör – om
möjlighet att stabilisera nacken eller hela kotpelaren saknas –
nacken hållas sträckt och i så rak linje med kroppen som möjligt. I
alla andra sammanhang bör åtminstone nacken fixeras med en nackkrage.
Nackkragens uppgift är att stabilisera nacken för att omöjliggöra
framåtböjning och mest möjligt begränsa sidorörelser och vridningar
i nacken. Om
fabricerad nackkrage saknas måste en sådan improviseras. Försök med
hårt rullade eller vikta kläder, handdukar eller tidningar (inrullade
i en T-shirt), ryggsäckens avbärarbälte 
eller en tio gånger femtio
centimeter utskuren bit av liggunderlaget (figur 19.21). Låt ändarna
mötas på halsens framsida och fixera med en rem, ett stumt förband
eller liknande så hårt att nacken fixeras framför allt framåt-bakåt.
Prova först på en frisk person. Se till att andningsvägarna hålls
öppna. Lösningen blir sällan bra och extra försiktighet bör
iakttas. Halskragen
måste anbringas utan framåtböjning av nacken; två personer
underlättar: en håller huvudet rakt under lätt sträckning och den
andre sätter dit kragen. 
En nackfixering kan också ordnas med hårt
rullade kläder, handdukar, liggunderlag eller liknande på vardera
sidan om huvudet (figur 19.22). Fixera med en rem, mitella eller
motsvarande runt huvud, nackstöd och ett stabilt underlag enligt
figuren. En nack-ryggskada stabiliseras helst i form av
helkroppsfixering. Om endast nacken skadats kan annars höften/benen
lämnas utanför fixeringen; om endast nedre ländrygg skadats kan
huvudet lämnas utanför. Vid skador på bröstrygg och övre ländrygg
eller vid osäkerhet om skadeutbredningen fixeras hela kroppen,
inklusive huvudet.
En nack- eller ryggskadad person ska ligga på rygg, helt plant. Några
klädesplagg under korsryggen sträcker ryggen och minskar risken för
förvärrade ryggmärgsskador. Placera medvetslösa i stabilt sidoläge.
Se till att nacken hålls sträckt och i linje med övriga kroppen vid
vändningen (även om nackkrage lagts). För placering på liggunderlag
vänds hela kroppen samtidigt upp mot hjälparna, medan ytterligare en
person även här håller nacken sträckt och i linje med kroppen. Håll
undre arm sträckt ovanför huvudet. Skjut in liggunderlaget eller
båren och rulla den skadade försiktigt tillbaka. Stöd nacke och rygg.
Om tillgång till tält finns kan botten skäras ut och tältet resas
över den skadade. Endast nödvändiga förflyttningar till ett säkrare
ställe eller till läkarvård tillåts. Varje förflyttning är
riskfylld och utförs på stel bår under stor försiktighet. Vid
bårtransport läggs den skadade direkt på båren i rätt ställning
utan andra förflyttningar. I regel krävs minst fyra lyftare. Se till
att nacken stabiliseras och fixera huvudet och hela kroppen till båren
med bindor. Fixera kroppen före huvudet för att inte riskera vridning
i halsen på grund av kroppsrörelser sedan huvudet fixerats. Försök
att så långt det är möjligt eftersträva en helkroppsfixering.
Polstra under kroppens tryckpunkter mot båren för att undvika
tryckskador och cirkulationsrubbningar, speciellt vid en fördröjd
evakuering. Undvik helst transporter helt och hållet – larma i
stället. Helikopterevakuering är i regel effektivast och
tillförlitliga bårar närmast omöjliga att improvisera.