| Friluftsskador och första hjälpen – Omgivningsrelaterade skador |
VärmeskadorTemperaturer som överstiger hudtemperaturen, det vill säga cirka 35 °C, innebär att värmeavgivning endast kan ske via avdunstning (svettning), eftersom såväl strömning som strålning snarast tillför värme. I situationer med en hög relativ luftfuktighet blir även svettningsmekanismens effektivitet nedsatt. Kombinationen hög utetemperatur och hög luftfuktighet innebär således att ingen effektiv värmeregulator finns. Förhållandet ger en god grund för värmeskador och kräver stora vätskeintag – upp till sju–åtta liter per dygn – och efter en tid även salttillskott om fysisk aktivitet ska upprätthållas. Det tar ett tiotal dagar innan acklimatisering uppnås genom att kroppen ställer in sig till ökade värmenivåer med bland annat ökad svettmängd och minskade saltförluster via svettningen. VärmekramperVärmekramper kan uppkomma
efter hård ansträngning, som ger saltbrist genom svettning och icke
ersatta vätskeförluster (inte minst vintertid då vätskeintaget är
snö utan salter). Värmekramper är ofta förstadium till
värmeutmattning. Behandling: intag ryggläge och vila så att blodet för bort mjölksyran som bildas vid kramperna, sträck ut drabbade muskler, tillför vätska, ersätt saltförlusterna, undvik ansträngning tills vätskebalansen återställts. VärmeutmattningVärmeutmattning innebär att
otillräcklig vätsketillförsel i kombination med en varm omgivning,
hårt arbete och en stor värmeproduktion ger utvidgade blodkärl men
otillräcklig värmeavgivning. Blodet tryter i centrala organ, främst
hjärnan, och orsakar svimning. VärmeslagUtgångspunkten vid värmeslag
är densamma som vid värmeutmattning, men svettningen kan senare
upphöra eller minska på grund av vätskebrist. Värmeslag ger en
kraftigt stigande kroppstemperatur och är ett allvarligt tillstånd. |